I dagens Dagen skriver Stefan Gustavsson om inkonsekvenserna i kristdemokraternas principprogram. Å ena sidan är man tydlig med att det ”absoluta och okränkbara människovärdet” gäller ”från tillblivelse till livets slut”. Samtidigt finns resonemang om ”etiska dilemman”, en situation där alla val leder till något moraliskt felaktigt. Eftersom staten inte kan säga vad som är rätt i etiska dilemman blir slutsatsen att det inte är ”rimligt att någon annan än kvinnan under graviditetens första fas fattar det avgörande beslutet om en eventuell abort.”

Aborten släcker ett mänskligt liv vars värde, enligt principprogrammet, är absolut och okränkbart. Hur kan då aborter samtidigt utgöra ett etiskt dilemma ”där alla val leder till något moraliskt felaktigt”? Stefan skriver:

Vi lägger inte födda barn i ena vågskålen och föräldrarnas situation i den andra vågskålen och kallar det ett etiskt dilemma – än mindre löser det genom att utsläcka barnens liv. Barnens människovärde väger alltid tyngre än föräldrarnas situation. … Ett verkligt etiskt dilemma föreligger först när lika stora värden står mot varandra och inte samtidigt kan bejakas. Men föräldrarnas livssituation är inte ett lika stort värde som barnets liv, varken under eller efter graviditeten. Därför är en graviditet inget verkligt etiskt dilemma. Principprogrammet behöver därmed stramas upp med en hållbar definition av etiskt dilemma.

Stefan kritiserar också slutsatsen att endast kvinnan bör få fatta det avgörande beslutet om abort:

Den avgörande frågan kan inte vara vem av dem som är den rimligaste beslutsfattaren om barnets liv – utan vilket beslut som är rimligt! Det handlar om en liten människa. I normalfallet – och den fria aborten bygger på normalfallet och inte på specialfall som våldtäkt – måste det riktiga beslutet vara att mamma och pappa tar ansvar för det liv de är upphov till. Självklart har varje kvinna rätt till sin egen kropp, men samma rätt har också fostret. Argumentet om rätten till sin kropp är intressant nog ett argument för en abortrestriktiv hållning.

Stefans slutsats blir att principprogrammet motsäger sig självt på denna punkt: människovärdet undergrävs och staten förhåller sig neutral till att oföddas liv släcks. Hur ska få förebyggande åtgärder, som Hägglund pratar så mycket om, få någon större effekt? Stefan igen:

Så länge vi inte moraliskt problematiserar att utsläcka ofödda människors liv, hjälper det inte att förebygga. Om abort är ett etiskt dilemma – en situation där det inte finns rätt eller fel utan enbart individens fria val – är det svårt att förorda det ena alternativet och förebygga det andra.

Det kristdemokraterna säger är egentligen: a) det finns inget rätt eller fel i frågan, b) vi vill verka för att få ner antalet aborter. Men vad är egentligen problemet med många aborter? Att partiet talar med kluven tunga är pinsamt uppenbart.

Andra bloggar om: abort, kristdemokraterna, principlöshet

Du kan kommentera, eller