När livet blir intet värt

Studio Ett hade i torsdags ett halvtimmeslångt samtal om vilka det är som egentligen gör abort. Tora Breitholtz, en ung kvinna som gjort abort, menar att det är en myt att de som väljer abort är unga kvinnor som har det svårt. Var fjärde graviditet slutar ju med en abort och vi förstår av det att det är väldigt vanligt.

Vilka är det då som gör abort? Anneli Kero, forskare vid Umeå universitet (se tidigare inlägg om henne här men läs även detta), berättar att 40 procent av alla aborter utförs av kvinnor över 30 år och att många av dessa är gifta eller sammanboende. Vilka är då skälen? Ja, det handlar inte om att de blivit våldtagna eller befinner sig i en svår social situation. Anneli Kero redogör för de tre vanligaste skälen:

1. Graviditeten kommer olämpligt i tid. Man kanske inte är klar med sin utbildning eller har etablerat sig på arbetsmarknaden.
2. Man har redan de barn man önskar sig, har inte tid, ork eller utrymme med fler barn.
3. Man är ensamstående.

Allt som oftast kommer helt enkelt barnet i vägen för egna ambitioner med livet. Och det är detta som den fria aborträtten handlar om: att kvinnan av vilka skäl som helst har rätt att ta livet av den lilla människa som börjat växa i hennes mage. Och det är därför detta som debatten främst bör handla om. Inte om kvinnor som blivit våldtagna, som drogar och inte kan ta hand om barnet. Eller om kvinnor som förtrycks och utnyttjas sexuellt av ett patriarkat och som lämnas ensamma med skammen att ta hand om ett illegitimt barn. Inte heller om kvinnor som skulle köra upp en trasig flaska i underlivet om aborträtten skulle inskränkas.

För att spegla verkligheten bör debatten handla om att dagens abortlagstiftning ger kvinnan rätt att, bara för att hon känner för det, avsluta sin graviditet. Lagen ger samhället ingen rätt att ifrågasätta hennes beslut. Kvinnans skäl kan, precis som för Amy Richards, vara att hon inte har lust att börja köpa familjetuber med majonnäs. Och detta är helt okey. Så lätt väger våra allra minsta.