Jesus älskar även Sveriges pensionärer

Under rubriken Jesu kärlek till migranter beklagar sig biskop Anders i det senaste numret av Katolskt magasin över att Sverige, liksom flera andra länder i västvärlden, stänger sina gränser och gör det svårare för migranter att komma hit. Han påminner oss om vår evangeliska plikt att älska de mest utsatta och hänvisar till uttalanden från både påve Franciskus och påve Leo.

Våra prelaters beklaganden i detta avseende gör mig beklämd. Låt mig göra en jämförelse. Tänk er att en mor efter en lång dags arbete för familj och barn trött slår sig ner i soffan för att vila en stund. Självklart finns det alltid mer att göra, plikterna tar ju aldrig slut. Maken ser allt som återstår att göra och förmanar sin fru: “Stäng inte ditt hjärta för våra barn - mycket återstår att göra!” Hur milt han än säger detta, är budskapet ändå fel. Hon har rätt att vila och han borde snarare berömma henne för allt hon gjort. Hon måste också vila för att få nya krafter för sin familj.

Sådant är läget för Sverige. Vårt land har tagit emot så många migranter att det är nödvändigt att ge plats för vila och återhämtning för dem som redan är här. Brottsligheten har ökat dramatiskt, särskilt i våra storstäder. Arbetslösheten är stor bland migranterna, vilket orsakar stora offentliga utgifter. Vårdbehovet är stort. Vi har också fått parallella samhällsstrukturer och separatistiska tendenser, vilket utmanar vår samhällsgemenskap. Inte minst har de många våldsbejakande pro-palestinska demonstrationerna under de senaste två åren visat hur annorlunda Sverige har blivit på kort tid.

Och varför tänker inte biskop Anders på alla de äldre kvinnor som blivit våldtagna av migranter inom hemtjänsten? Jesus älskar även dessa utsatta kvinnor och jag är ganska övertygad om att han vill att vi gör allt för att skydda dem. Utsattheten finns liksom inte bara bland gruppen migranter långt borta utan också bland människor på mycket närmare håll.

Både enskilda människor och hela samhällen har rätt och skyldighet att bevara sig själva. Det är en del av den naturliga lagen, som är en del av den gudomliga lagen. I paragraf 2241 i katekesen kan vi läsa följande: “De politiska myndigheterna kan med hänsyn till det allmänna bästa som de har omsorg om ställa rätten till invandring under olika rättsliga villkor”. Och påve Franciskus uttalade sig specifikt om situationen i Sverige i en intervju 2016, där han menade att integrationsförmågan påverkar hur många migranter ett land kan ta emot. Det var ett viktigt erkännande, vilket inte har fått den uppmärksamhet det förtjänar.

Allt detta talar för att Sverige har en rätt att kraftigt begränsa invandringen. Det är inte att stänga våra hjärtan eller att vara egoistisk - det är att öppna våra hjärtan för dem som redan är här och att se till vårt lands förmåga att ånyo ta emot migranter på längre sikt, liksom att bevara vårt lands särart och kultur.

Maken borde ha sagt till sin fru att hon var värd sin vila. Jag önskar att biskopen kunde ha skrivit om vårt lands stora generositet och visat förståelse för att många nu menar att invandringen även fortsatt måste begränsas kraftigt. Även Sverige är värt sin vila.