Kd, politiken och religionen

Per Ericson skriver i dagens SvD:

Den kristna tron har gjort något av en comeback i Sverige. Då tänker jag inte främst på att Carola vann Melodifestivalen. Kristna yttrar sig i tidens frågor – och inte alltid med de vedertagna bugningarna framför den politiska korrekthetens altare. En del ateister, som folkhälsominister Morgan Johansson, ropar i panik efter vattentäta skott mellan tro och politik. Som patentlösning är det ungefär lika intelligent som att förespråka boskillnad mellan politik och etik.

Överhuvudtaget förtjänar sambandet mellan tro och politik en bättre diskussion. Numera tror inte ens ledningen för Kristdemokraterna att tron får motivera eller inspirera politiken. Eller vad de nu menar. Varje gång Göran Hägglund talar om partiets förhållande till den kristna tron måste han i varje fall poängtera att det måste finnas en tydlig ”rågång mellan tron och politiken” (ungefär så sade han i Dokument inifråns skildring av partiet häromveckan). Den kristna tron verkar allt mer vara något som partiledningen skäms för.

Som Per Ericson antyder kan inte politiken frånkopplas mer grundläggande värderingar och även en världsbild. Delar man den kristna trons uppfattning att människan är skapad till Guds avbild men samtidigt är fallen i synd får detta konsekvenser för vilka politiska uppfattningar man har.

En sådan konsekvens är att det mänskliga livet blir något väldigt dyrbart vilket bör påverka vår syn på de ofödda, de handikappade och de gamla. Vi har ett värde oavsett vår funktion, oavsett om vi så att säga gör något nytta eller ej. Här står Kd förtjänstfullt upp för de äldre. Men av någon anledning minskar deras engagemang för de ofödda stadigt. När Tuve Skånberg i onsdags i Studio Ett fick frågan vad han ansåg om abortlagstiftningen kunde han inte säga mer än att ”den har en klar förbättringspotential”. Detta är förstås att uttrycka sig väldigt milt. Lite tidigare hade han fått frågan om han ansåg att abort är mord. Här kunde han ha gått på offensiven och sagt något i stil med ”Nej, mord skulle jag inte kalla det men att abort dödar en liten människa är otvetydigt.” Men allt han sa var ”så skulle jag inte uttrycka mig.” Jag tror att många som lyssnar på ledande Kd-politikers slingrande i abortfrågan uppfattar dem som falska och fega. De törs ju inte stå upp för sina övertygelser!

Jag förstår inte logiken bakom denna reträtt. En människa är en människa, ofödd som handikappad som gammal. Detta borde Kd kunna stå upp för konsekvent. I detta skulle man vila stadigt i den kristna människosynen utan att för den sakens skull behöva citera Bibeln för att motivera sig. För det är ju ändå så att de flesta svenskar, oavsett tro, delar Kd:s övertygelse om människans okränkbarhet. Här finns det utrymme i Sverige för ett parti som tydligt tar avstånd från all relativisering av människovärdet.

Sambandet mellan tro och politik handlar bland annat om vilka grundläggande värden som inspirerar politiken. Skillnaden mellan Kristdemokraterna och andra partier är att man från Kd:s sida är tydliga med (men allt mindre så) vilka värden detta är. Partiets politik vilar på en kristen värdegrund. Det är en tydlig deklaration om vad som motiverar politiken. Här tycker jag att Kd-politikerna skulle kunna utmana sina motståndare att visa sina kort. Vad tror de på egentligen? Vilka övertygelser om människan och tillvaron vilar deras politik på? Det skulle bli ett spännande samtal.