Barbari kommer ur att vi värderar människor olika

Surfade runt lite och hittade detta lite kryptiska resonemang om varför abort inte är mord. Bloggaren Louise Persson skriver:

Mord kräver en individ. En individ har rättigheter. Abort är inte mord. Det är dock utsläckande av liv. Det är att döda och att förneka någon att leva (men den rättigheten finns inte än). Men det är inte mord.

Jag finner det märkligt att många abortmotståndare inte förmår sig att definiera vad en individ är. När de utmålar potentialiteten som något likvärdigt det manifesta ger de också rättigheter till något som potentiellt är. Det har implikationer för mänskliga rättigheter, och vilka som ska anses ha dem till fullo. Om inte autonomi utgör grunden för vad en individ är återstår ”mystiska gudomligheter”.

Oavsett bevekelsegrund har en kvinna rätt att döda det ofödda, för hennes manifesta individ föregår det potentiella och ofödda. När autonomin inträder, övergår potentialiteten till det manifesta, då blir man en individ. Hennes kropp föregår det potentiella livet. Det, autonomin, är själva definitionen på självägande. Äger man den inte är man reducerad till en slav, underordnad potentialitet, det icke ännu manifesterade som utgör grunden för att vara individ.

Nu menar inte jag heller att abort är mord men jag gör det av helt andra anledningar än LouiseP. Hon menar att eftersom den ofödda människan inte är autonom, det vill säga självständig, är den därför inte en individ. Och vi kan bara mörda individer. Emellertid kan vi döda även icke-autonoma människor men det är då inte klandervärt. Om jag förstår henne rätt.

För det första introducerar LouiseP en definition av vad mord är som varken jag eller någon annan behöver ställa upp på. Hon menar att mord innebär att döda en individ. Jag menar att mord innebär att medvetet döda en annan människa utan statens sanktion. Det var den juridiska versionen. Den moraliska lyder så här: Det är mord att medvetet döda en oskyldig människa. Vilken definition vi väljer, menar jag, bör styras av dess konsekvenser och vad som känns intuitivt riktigt.

Problemet med begreppet individ, i varje fall som LouiseP tolkar det, är dess koppling till självständighet. För det innebär ju att vi under vår livstid, från konceptionen och framåt, är mer eller mindre individer eftersom vår självständighet varierar. Den är ju inte absolut. LouiseP menar visserligen att vi från födseln är autonoma punkt slut eftersom vi inte är beroende av en specifik människas omvårdnad. Vem som helst kan ta hand om det lilla barnet men modern är nödvändig för det ofödda barnets överlevnad. Men att vem som helst kan ta hand om det lilla barnet innebär ju inte att det är självständigt. Det är endast lite mindre beroende, det är allt. LouiseP:s definition av begreppet individ verkar här tillrättalagd för att försvara kvinnans rätt till abort utan att för den sakens skull hamna i orimliga slutsatser som att det vore moraliskt rätt att döda små barn, människor som sover eller befinner sig i koma eller är gamla och skröpliga.

I ett samhälle som kopplar människans värde till hennes autonomi skulle den svaga och utsatta människan vara ett lovligt villebråd för de starka och självständiga. På ett sätt är det så det är. Men en moralisk diskussion handlar om hur samhället bör vara. Bör vi ha ett samhälle med ett relativt eller ett fast människovärde? Min bedömning liksom min intuition säger mig att det goda samhället värnar sina medborgare, oavsett deras självständighet, styrka eller andra attribut.

Det är sant att jag, som abortmotståndare, vägrar att definiera vad en människa är i termer av kvaliteter. Och här finns ett visst mått av mystik. Man skulle också kunna kalla det ödmjukhet inför det storslagna och svårgreppbara. Motsatsen innebär att kräva vissa attribut hos människan för att kalla henne mänsklig. Hon måste kanske ha en intelligenskvot som är högre än 80, kunna kommunicera verbalt, vara stark eller klara sig själv. Eller ha vit hudfärg och absolut inte vara jude. Vi känner alla till milt sagt illavarslande exempel på samhällen som relativiserat människovärdet.

Barbari kommer ur att vi värderar människor olika. Och det största brottet mot mänskligheten i våra dagar är att ofödda dödas varje dag på sjukhus runtom landet. En mänsklig rättighet kallas det och innebär att 35 000 dödas årligen endast i Sverige och över 40 miljoner i hela världen. Det får förstås negativa demografiska effekter. Men framförallt är det något ohyggligt som sker. Nazisternas hemskheter bleknar i jämförelse.