Brev till SSU om abort

Brev till SSU:s ordförande och förbundssekreterare.

Bäste Ardalan Shekarabi och Sara Heelge Vikmång,

Jag läste er artikel i Aftonbladet den 17/11 om moderaternas abortpolitik i Europaparlamentet. Jag upprörs också över allt slags dubbelspel och skulle önska att moderaterna på detta område kunde agera mer konsekvent. Nu röstar jag inte på moderaterna så detta stör mig inte nämnvärt. Däremot är jag engagerad i abortfrågan och det är därför jag skriver till er nu. Jag har nämligen väldigt svårt att följa med i ert resonemang.

För det första menar ni att flera av moderaternas europaparlamentariker ”arbetat mot grundläggande rättigheter” och att de röstat på ett sätt som ”drabbar de svagaste” genom att motsätta sig en mer abortliberal lagstiftning. Det jag blir konfunderad över är detta: är inte fostren, som väl ändå tillhör människosläktet, de svagaste i sammanhanget? Och har inte fostren, precis som alla människor, en grundläggande rätt att leva? Ni verkar glömma bort att det finns en levande varelse, en liten människa, i kvinnans mage och att en abort obönhörligen tar livet av denna. Med detta i åtanke, kan man inte då säga att moderaterna för en politik som stärker rättigheterna för de svagaste? Och borde inte egentligen ni socialdemokrater på detta område förena er med moderaterna med tanke på er ambition att stå på de svagas sida?

För det andra kritiserar ni moderaterna för att de inte ställt sig bakom en uppmaning till EU:s medlemsländer att avstå från att åtala de kvinnor som genomgått en illegal abort. Detta, menar ni, är ett tydligt avståndstagande ”mot kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp”. Det jag tycker är märkligt är att ni vill uppmana länder att ignorera sina egna lagar. Lagar är ju till för att följas. Ännu märkligare är resonemanget om att kvinnan ska få bestämma över sin egen kropp. Vad jag vet är det ingen som tycker annorlunda. Det ni missar är ju att det är flera kroppar inblandade! Den gravida kvinnan bär på en annan människa, inte enbart en geléklump. Denna är visserligen beroende av kvinnan för sin överlevnad. Men inte kan väl en socialdemokrat mena att vara beroende gör oss mindre mänskliga och därmed värda att förkasta? Ert honnörsord är ju ändå ”tillsammans”.

För det tredje skriver ni att ett förbjudande av aborter inte leder till ”något annat än smärtsamma och livsfarliga illegala aborter”. Jag kan tänka mig andra saker det kan leda till. Ökad respekt för det mänskliga livet, exempelvis. Färre dåliga samveten är ett annat exempel. Och inte minst, många nya härliga bebisar! Skulle modern inte dela denna entusiasm över sitt barn, finns alltid möjligheten att adoptera bort det. Många barnlösa par längtar efter ett barn att ta hand om. Sedan måste förstås ett stärkande av de ofödda barnens rättigheter komma hand i hand med att även kvinnans rättigheter förstärks, särskilt i de länder där hon i hög grad är ett objekt för männens begär. Jag menar självklart inte att en lag räcker för att få ner aborttalen. Huvuddelen av detta arbete handlar om att förändra attityder, precis som i kampen mot narkotikan. Även för denna kamp gäller ju att enbart lagar inte räcker. Ändå anser vi det meningsfullt att stifta lagar, antagligen av den enkla anledningen att det sänder ut en kraftig signal om vilka som är våra gemensamma värderingar.

Slutligen frågar ni retoriskt hur moderaternas abortmotstånd bidrar till en rättvisare värld. Svaret är väldigt enkelt och det borde tilltala er socialdemokrater. Det handlar om att slå vakt om dem som ingen annan bryr sig om, att värna de mest värnlösa, att stärka vår mest grundläggande rättighet –  att få leva.

Det vore spännande att få höra era tankar om detta för att se om jag missförstått er på någon punkt och för att förstå hur ni socialdemokrater egentligen får ihop ert patos för de utsatta med en väldigt abortliberal politik.

Bästa hälsningar, Pelle Poluha