Abortfrågan och försiktighetsprincipen

Det är vår jämställdhetsminister som är extrem, inte USA:s president. Det skriver Expressens Marie Söderqvist i en krönika. Det handlar om abort och ett samtal i radions Freja om att USA bedriver krig mot kvinnorna. Margareta Winberg deltog. Söderqvist skriver:

Vad debatten egentligen handlar om är det som i Sverige kallas kvinnors reproduktiva hälsa, vilket till viss del är en omskrivning av ordet abort. Länder där många av invånarna är religiösa ser allvarligt på aborter. Det är inte särskilt konstigt eller ens särskilt bakåtsträvande. Det är väl snarare så att de som bara ser ofödda barn som en del av den kvinnliga kroppens hälsa har en del att förklara. Barn är barn, även om de är oplanerade och oönskade. Och i varje fall ett nytt, men oönskat liv uppstår, är det inte självklart att det finns någon absolut rätt att i framåtskridandets eller den kvinnliga frigörelsens namn avsluta detta liv. Man behöver inte vara kristen för att inse att det uppstår problem när man flyttar makten över liv och död till enskilda individer.

Nej, man behöver inte vara kristen för att inse att abort är extremt ”problematiskt”. Det räcker att tänka lite. För det första menar de flesta att det är fel att döda en oskyldig människa. För det andra är det svårt att komma runt det faktum att fostret är en oskyldig människa. Av detta följer obönhörligen att det fel att döda ett foster. De som värjer sig mot denna slutsats ställer inte upp på det andra påståendet och menar alltså att fostret inte är en människa. Vad är det då? Det är ju inget djur. Nej, det är en ”människa i vardande”. Fostret skulle då vara mänskligt till x procent. Även om man resonerar på detta vis borde fostrets partiella mänsklighet räcka för att ge det ett stort skyddsvärde. Men den kanske viktigaste frågan gäller vad som gör att fostret inte är att betrakta som en människa. Vilken kvalitet är det som saknas? Intelligens? Självmedvetenhet? Möjlighet att lida? Förmåga att överleva utanför livmodern? Men kan verkligen exempelvis en förvärvad självmedvetenhet förklara vad det är som gör att fostret vid en viss tidpunkt blir ett barn? Och som sjukvården kommer att göra allt för att rädda om dess liv skulle vara hotat? Nej, menar jag. Även den som saknar religiösa övertygelser står förundrad över det mirakel ett nyfött barn är. Kan vi verkligen avgöra vad det är i detta barn som gör det mänskligt? Om inte tycker jag att försiktighetsprincipen borde gälla. Liv står på spel. Bättre då att vara på den säkra sidan. Bättre att låta leva än att låta dö. De som föder ett barn ångrar det sällan. De som gör abort, däremot, dras ofta med skuldkänslor under lång tid. Det säger något.