Det socialdemokratiska evangeliet

Hur lyder evangelium enligt socialdemokraterna? I en lysande kolumn i dagens SvD skriver Göran Skytte:

I stället för Gud fick vi Partiet, i stället för paradiset fick vi välfärdssamhället, i stället för predikstolen fick vi statstelevisionen. Gamla värderingar om ont och gott ersattes av begreppet ”rättvisa”. Dogmen om den obefläckade avlelsen transformerades till dogmen om den obefläckade partihistorien. Johannes Döparen blev August Palm och den heliga treenigheten blev Branting, Per Albin och Erlander.
Och folket var med på noterna. Ty nu fick de ju med egna ögon uppleva det ena underverket efter det andra. Vad var fem bröd och två fiskar mot den nya socialbidragsnormen! Vad var ”låt barnen komma till mig” mot ”dagis till alla”! Vad var ”tag din säng och gå” mot de under som skulle uträttas av landstingen!
Och ryktet om denna nya kyrka spred sig över världen. Till land efter land och kontinent efter kontinent spreds det glada evangeliet: en frälsare är oss född, i den svenska socialstaten är gatorna av guld, där sover lejonen med lammen, där finns icke jude eller grek, ty där är alla jämlika. Halleluja!

En bekant undrade vilken vitsen var med att racka ner på sossarna. Poängen med det är att vi lever i ett land som är så djupt präglat av den socialdemokratiska ideologin att vi inte ser dess brister. Trots att Sverige är sekulariserat och att Svenska kyrkan nu blivit en frikyrka, har vi ändå en statsreligion som försvaras lika nitiskt som om den hade med evigheten att göra. Det man måste fråga sig är om denna religion är sann, om den är god och alltså leder oss rätt. Den socialdemokratiska, och därmed den svenska, förståelsen av ”rättvisa” skulle, exempelvis, kunna ifrågasättas. Här betyder rättvisa att alla har lika mycket. Och ett rättvist samhälle är ett gott samhälle. Alltså är det goda samhället ett samhälle där alla, oavsett egen prestation, ska ha samma materiella standard. Allt annat är orättvist, d.v.s. ont. Detta får negativa konsekvenser för synen på det egna ansvaret och i förlängningen för vår kreativitet och produktivitet. För mer om detta, se min betraktelse över reaktionerna på kungens tal. God journalistik ifrågasätter alltid makten, särskilt makten över tanken. Sådan journalistik är det ont om i sosseland.