Kungens tal och eget ansvar

Kungens tal har upprört både kändisar (som Jan Emanuel), socialarbetare och hemlösa kan vi läsa i tidningarna. Det är tydligen följande passage som väcker starka känslor till liv:

Jag tycker det är viktigt att se framtiden an i ljusa färger. Att vara pessimistisk hjälper ingen, varken Dig själv eller andra. Men det gäller att ha kraft att ta tag i sitt eget liv. Det kommer inga stekta sparvar flygande om Du inte själv bemödar Dig om att göra Ditt bästa.

Detta måste väl ändå sägas vara ett ganska harmlöst uttalande? Det är snarare undantag än regel att stekta sparvar kommer flygande utan egen ansträngning. Och precis som med nåden är det inget vi borde räkna med. Men i sosseland är allt tal om det egna ansvaret hädiskt. Vår statsreligion säger ju att folkhemmet tar hand om oss, vad som än händer, vad vi än gör. Vi är ju alla offer för våra omständigheter, determinerade av vår barndom, våra föräldrar eller andra faktorer vi inte rår på. Som vantar i vinden far vi omkring i livet, utan möjlighet att bestämma dess riktning. För Göran Persson är Sverige en förebild för himmelriket och höga skatter detsamma som barmhärtighet. Sådana är de dominerande värderingarna i detta land.

Nu menar jag inte att ett ”ta dig i kragen” är allt en hemlös behöver höra. Inte någon annan som har det svårt heller. Det finns ingen anledning att tolka kungen så. Men, som kungen sade, om vi inte bemödar oss om att göra vårt bästa lär det inte komma några stekta sparvar flygande. Det finns goda skäl till att det är så. Bistånd utan krav på egen prestation stjälper nämligen mer än det hjälper. Det är känslan av hjälplöshet som är vår värsta fiende.