Aborterna ökar i Sverige

Jag läser i dagens SvD att aborterna ökar i Sverige. Förra året gjordes 31000 aborter och under det första halvåret i år har redan 16950 aborter utförts. Det innebär att mer än 50000 ofödda barn har dödats sedan första januari 2001. Vem begråter dessa liv?

Har inte de ofödda en rätt till liv precis som vi som haft turen att lämna modersskötet levande? Jag tycker det. På vilket sätt rättfärdigas det som kallas abort? Ett vanligt argument är att kvinnan måste få bestämma över sin egen kropp. Men detta är att helt missförstå abortmotståndet. Det gäller ju inte kvinnans kropp utan den kropp hon bär i sin mage. Ett annat argument är att fostret inte är en människa. Vilket släkte tillhör då den varelse som lever i mammans mage? Visst är det homo sapiens. I början är fostret visserligen inte mycket mer än en geléklump. Men alla som sett Lennart Nilssons bilder vet att fostret väldigt snart tydligt är en människa, långt innan det inte längre är tillåtet att göra abort.

När fostrets människostatus väl är fastslagen, blir inte alla andra frågor då väldigt sekundära? Frågor som att kvinnan inte är gammal nog, att hon inte hunnit utbilda sig eller att hon inte hunnit göra karriär. Vi dödar inte människor med anledningen att vi inte har tid, lust eller ork att ta hand om dem. Det finns helt enkelt inget skäl som är gott nog.

Kvinnor som gjort abort får ofta svåra psykiska men. Det är inte så konstigt. Hon har ju medvetet låtit döda en oskyldig människa. Det är en sund reaktion att lida av dåligt samvete då. Men hennes ansvar är inte totalt, långt ifrån. De flesta (pappan, läkarna, journalisterna, riksdagsmännen) menar ju att det är helt i sin ordning med abort. Vilken samhällelig institution står upp för de ofödda barnen? Ingen, inte ens kyrkan. Så vad ska kvinnan tro? Hon borde följa sitt samvetes maning.

Läs även artikeln ”Human Personhood” om du är intresserad av hur en filosofiprofessor resonerar.