Wejryd: Var trogen och håll dig till en i taget

SvD har skrivit om Svenska kyrkans näste ärkebiskop, Anders Wejryd, i ett par artiklar. Carl Reinhold Bråkenhielm, ordförande i kyrkans teologiska kommitté, menar att han kommer att ”vårda KG Hammars arv” men att han kommer att hålla en lägre profil i kontroversiella frågor. Efter att ha läst artiklarna får jag känslan att Wejryd kan komma att bli ”the enforcer”, alltså den som med fast hand driver igenom den riktning som KG har pekat ut. Exempelvis har han varit hård i nyporna mot kvinnoprästmotståndarna i Växjö stift och ”argumenterat med kraft för kyrkans nya linje” om att välsigna homosexuella partnerskap. Och på frågan om han verkligen kommer att hålla en lägre profil än KG säger han lite lurigt: ”Jag är inte så säker på det.” Så det kan vara slut på samtalen och dags för rättning i ledet. På så sätt skulle Wejryd kunna bli den ärkebiskop som slår i de sista spikarna i likkistan Svenska kyrkan.

Wejryd är optimistisk vad gäller hans möjligheter att överbrygga den klyfta som skapats till andra kyrkor världen över efter beslutet om homovälsignelser. Han säger:

Ekumenik handlar i grunden om att erkänna varandra som kyrkor full ut, inte om att tycka på samma vis.

Men detta är aningen naivt. Gemenskapen mellan världens kyrkor främjas ju knappast av stora dispyter. Svenska kyrkan har genom sitt beslut om välsignelseakt för homosexuella par sårat ekumeniken och ansvarar för den uppkomna situationen. Och man kan inte först såra ekumeniken och sedan klaga över andra kyrkors avighet. Vägen tillbaka till en närmare gemenskap med kyrkofamiljen kräver omvändelse från Svenska kyrkans ledning.

Wejryd menar också att kyrkan bör sträva efter ”likvärdighet mellan olika livsgemenskaper”. Och eftersom begreppet äktenskap alltid har varit för man och kvinna är han öppen för att kyrkan helt sonika slutar att prata om äktenskap och istället börjar använda ordet livsgemenskap. Konflikten skulle på så sätt vara löst. Vad konstituerar då en livsgemenskap som Wejryd anser sig kunna välsigna? Han säger:

Det viktiga är troheten, att det är kärlek och en i taget.

Läs detta en gång till. Trohet, kärlek och en i taget. Vän av ordning måste förstås fråga sig vad som hänt med försvaret av det livslånga äktenskapet. Att vara trogen borde väl innebära att man inte överger sin livskamrat? Att hålla fast vid vigsellöftet. Är det detta Weyryd skulle tänka sig säga i ett vigseltal? Håll er till en i taget! Den slags trohet som han står för verkar innebära att man ska vara trogen ända tills man är otrogen.

Weyryd illustrerar här hela problemet med den Svenska kyrkan. Skilsmässofrekvensen stiger i vårt samhälle. Allt färre håller ihop livet ut. Allt färre gifter sig överhuvudtaget. Och män lever med män och kvinnor med kvinnor. Samhället förändras. Vad gör då Svenska kyrkan i allt detta? Jo, istället för att hålla fast vid Guds plan för människan anpassar man sig till hur människor faktiskt lever. Man förändrar sin teologi så att den blir mer lättsmält. Allt för att inte stöta sig med den stora skaran medlemmar som inte är kristna men av någon anledning ändå fortsätter att betala kyrkoavgiften. Detta sker på område efter område. Svenska kyrkan har blivit en folkkyrka i den sämsta av alla meningar: en kyrka som för att attrahera det okristna folket lämpar allt himmelskt gods överbord. Kvar blir dräkterna, stearinljusen och ritualer utan innehåll. Klart att kyrkorna är tomma.