Visst fanns Jesus

I Aftonbladet den 6/1 samt på SVT:s Debatt den 10/1 kunde vi höra en annars okänd Roger Viklund med stor säkerhet hävda att Jesus aldrig funnits. Debattledaren Lennart visste som vanligt ingenting och hade inbjudit en religionsprofessor för att ge en vetenskaplig vinkling på frågan. Eftersom Jesus är en mycket känd person, vi räknar ju vår tid efter honom och miljardtals människor har levt och dött för honom, borde Viklund rimligen ha rejält på fötterna för sitt vågade påstående. Vilka är då hans argument, så som de framkom i artikeln och på TV?

För det första menar han att det endast finns kristna källor som berättar om Jesus. De icke-krista blir mycket styvmoderligt behandlade på Viklunds hemsida. För det andra påstår han att Paulus är det äldsta vittnet och att inget antyder att han visste att Jesus nyligen levat på jorden. För det tredje menar han att evangelierna är ganska sent skrivna, troligen runt år 100, och att de alla är varianter på Markus evangelium. Och för det fjärde skulle Jesu liv vara en kopia av mytiska skildringar av främst grekiska gudar. Hans slutsats:

Det finns därför inga bevis för att Bibelns Jesus har funnits. Ingen historiker har uppmärksammat hans liv. De tidigaste ”kristna” skribenterna förefaller helt omedvetna om allt som senare förfäktas i evangelierna. Och evangelierna består av rent mytologiskt material, berättelser som av logiska skäl inte kan ha inträffat.

Vad säga om allt detta? Mitt spontana intryck är att han inte verkar ha läst evangelierna särskilt noga. De är fulla av historiska referenser och ”äkthetskänslan” är svår att förneka. Inte heller verkar han ha tagit del av all den forskning som visar på just evangeliernas historicitet. Men jag låter en bättre kvalificerad, Svenska Evangeliska Alliansens Stefan Gustavsson, svara i mer detalj. Om evangeliernas datering skriver han:

Viklund förnekar NT-forskningens vedertagna datering av evangelierna och menar att de ”troligen tillkom ”¦ vid sekelskiftet år 100”. Här har Viklund hela bevisbördan. Standarddateringen är att evangelierna skrevs med början på 60-talet och att alla fyra var skrivna före år 100, alltså under den tid då ögonvittnena fortfarande levde. Trenden idag är dessutom snarare att datera tillbaka evangelierna ytterligare. Varför slutar Apostlagärningarna utan att läsaren får veta hur det går för Paulus? För den som följt Paulus rafflande äventyr genom boken är det verkligen snopet att inte få veta om han frisläpps eller avrättas! En rimlig förklaring är att boken skrevs innan Paulus fall avgjordes, vilket innebär att Apostlagärningarna skrevs under första hälften av 60-talet. I så fall är första delen av Lukas bokverk, hans evangelium, skrivet i början av 60-talet eller möjligen i slutet av 50-talet. Och Lukas evangelium är ju inte först, utan är skrivet efter Markus, som i så fall går tillbaka till 50-talet. Oavsett den exakta dateringen kan vi konstatera att det finns ett omfattande ögonvittnesmaterial från Jesus samtid.

Stefan Gustavsson avslutar med ett citat från en teolog i Lund, doktor Samuel Byrskog:

Ingen seriös exeget [en historiskt skolad bibelforskare] betvivlar idag att Jesus existerat. Sporadiska försök görs visserligen fortfarande – också i Sverige – att bortförklara Nya testamentets vittnesbörd om Jesus verkliga existens, men dessa ansatser uppvisar oftast föga exegetisk insikt och är numera allt mer sällan gjorda av personer med ordentlig exegetisk skolning. Bland de forskare som besitter de nödvändiga kunskaperna för att bedriva exegetiskt arbete förnekar numera inte ens de som är mest kritiskt lagda att Jesus funnits.

Den verkligt patetiska i sammanhanget var emellertid inte Roger Viklund och faktiskt inte heller debatt-Lennart. Nej, det var religionsprofessorn som menade att det gick bra att tro på Jesus ändå, vare sig han funnits eller ej. I jämförelse framstår Viklund som intellektuellt hederlig. Och Lennart som riktigt intelligent. Sådan var nivån. Återigen bekräftas det att svenska journalister saknar religiös kompetens. För hur kan det komma sig att Debattredaktionen inte lät någon som tror på evangeliernas historicitet möta Viklund? Okunskap och illvilja är de enda förklaringarna jag kan komma på.

Kommentarer (2)
Anders Branderud
Det är viktigt att skilja på den historiska Ribi Yehoshua ha-Mashiakh (Messias) från Nasaret och Jezus som beskrivs i evangelierna (en förvrängning av den historiska Ribi Yehoshuas undervisning). En formell logisk analys baserad på vetenskapliga och korrekta premisser (finns på hemsidan www.netzarim.co.il (Netzarim.co.il är den enda legitima Netzarim-gruppen)) (inkluderandes de logiska implikationerna av Ben Gurion-universitetet-professorn i lingvistik Elisha Qimrons forskning om Dödahavsrullarna 4Q MMT) av alla omfattande källdokument av ”Matteusevangeliet” (vilken är en förvrängning av Netzarim Hebreiska Matityahu (vilken var i perfekt harmoni med Torah (”Moseböckerna) ) och anti-Torah) bevisar att den historiska Ribi Yehoshua ha-Mashiakh (Messias) från Nasaret och hans talmidim (”lärlingar”), som kallades Netzarim, undervisade och levde enligt direktiven i Torah under hela deras livslängd; och att Netzarim och kristendom alltid var antiteser. Ribi Yehoshuas bror Ya’akov, som blev utnämnd till paqid (”overseer”) för Netzarim, praktiserade Torah hela sitt liv, och kan således omöjligen ha skapat en religion som strider emot Torah. Om han hade övergett Torah, och istället börjat lära ut kristendom, så var han enligt Devarim (”5:e mosebok”) 13:1-6 en falsk profet (eftersom kristendomen undervisar selektiv Torah-observans (vilket är logiskt ekvivalent till att förkasta hela Torah eftersom Torah är en helhet)). Hur vet vi att han praktiserade Torah hela sitt liv? Ribi Yehoshuas personliga talmidim (lärlingar, ibland kallade “de Tolv”, var judar vitt kända som Netzarim. Efter Ribi Yehoshuas personliga död, så florerade Netzarim i Yerushalayim [”Jerusalem”], och var i besittning av stödet från Raban Jamlieil I, barnbarn till Hileil och Nasi (presidenten) av beit-din ha-Jadol (den högsta instansen av beit-din (judisk domstol), och gemenskapen av fariséeiska (rabbinska) judar. Indikerande av dess mer omfattande implikationer, en hellenistisk romersk vasall - en hellenistisk pseudo-Tzedoqim [sadduké] ”kohein ha-asha” (”onda präster”) - mördade Paqid Ya’aqov ha-Tzadiq Ben-David, bror till Ribi Yehoshua och den första Paqid-en till Netzarim. Likväl så uppskattade den rabbinska gemenskapen Paqid Ya’aqov, vilket man kan veta eftersom de kallade honom ”ha-Tzadiq” (den rättrådige/rättfärdige). Josephus och Eusbius dokumenterade att rabbinerna var i så starkt stöd till Paqid Ya’aqov ha-Tzadiq Ben-David och till Netzarim, att de förkastade dödandet så starkt, att de lyckades i att insistera i att de hellenistiska romarna avsatte de hellenistiska pseudo-Tzedoqim (”sadducéer”) som mördade Paqid Ya’aqov ha-Tzadiq Ben-David. Ingen av dessa tre huvudsakliga sekter i första århundradets judendom (såsom den var definierad av Beit-Din ha-Jadol) ända fram till det fjärde århundradet v.t. omfamnade kristendom. (översättning från ovanstående Netzarim-hemsida med små korrigeringar av mig) Det finns inga som helst bevis på en övergång (i auktoritet) från Netzarim till en anti-Torah kristendom. Påståendet att Ribi Yehoshuas talmidim (lärlingar) bytte religion har inte sin grund i några trovärdiga dokument. Om de skulle ha bytt religion så skulle de ha blivit avskurna från Netzarim. Ribi Jamliyeil I, som var president för beit din ha-Jadol (en stor judisk domstol), beslutade att Netzarim är en grupp i god ställning i den judiska gemenskapen (se dokumentation på ovanstående Netzarim-hemsida; ”Glossaries”; Jamliyeil.) Det finns ingen judisk dokumentation att Netzarim någonsin förlorade denna goda ställning, vilket implicerar att de alltid var i god ställning i den judiska gemenskapen. Detta implicerar vidare att de skar av personer från Netzarim om de övergick från Netzarim till att istället byta religion. Paulus är ett exempel på en person som blev avskuren från Netzarim (för att inte göra inlägget för långt så refererar jag återigen till samma Netzarim-hemsida; ”Glossaries”; ”Paul”; samt ”History Museum” (vänstermenyn)). Paulus praktiserade en proto-kristendom. Den tidigaste omfattande kyrkohistorikern, Eusebius, dokumenterade (EH IV.v.3), att år 135 v.t. var ett år då hellenistiska proto-kristna, i samarbete med de hellenistiska romerska ockupanterna under Hadrian, med våld fördrev den 15:e Netzarim Paqid-en från Yerushalayim tillsammans med andra judar och ersätte honom med den första romerska hedniska - kristna - biskopen Επισκοπος ΜαÏκος (Episkopos Markos; biskop Markus); därigenom usurperade Netzarim-paqiden med den första hedniska kristna ”biskopen”. Detta markerar den sanna födelsen för kristendomen och kyrkan. (översatt citat ovanstående Netzarim-hemsida ; "Paqid") Det ovan dokumenterade faktumet att Netzarim var i god ställning i den judiska gemenskapen implicerar att de omöjligen kan ha sagt en del av de uttalanden som finns i "NT", eftersom de strider emot Torah.
Magnus
Nycklarna till himmelriket som Jesus gav Petrus, var finns dem idag ?