Var finns försöken till förståelse?

Molly på GetReligion skriver om hur amerikansk massmedia ägnar spaltkilometer åt att förklara och förstå varför muslimer ställer till upplopp på grund av några teckningar samtidigt som konservativa katoliker alltid framställs som otäcka människor av ingen annan anledning än att de är emot kvinnliga präster.

Jag kommer osökt att tänka på förhållandena här i Sverige. Även här har det ägnats mycket utrymme åt att förstå den muslimska upprördheten. Vi har fått läsa om vad islamsk tradition lär om bilder på Muhammed och fått höra muslim efter muslim förklara hur hemskt det var av Jyllands-Posten att publicera teckningarna. Och vi har läst om att Jyllands-Posten är en invandrarfientlig tidning och att muslimer får det allt svårare i Danmark. Överhuvudtaget har media haft en väldigt ursäktande och överslätande hållning till de muslimska våldsamheterna.

När den katolska orden Opus Dei skildras låter det så här:

Den kan liknas vid en fundamentalistisk, katolsk sekt som kämpar aktivt mot kvinnans frigörelse, mot abort och mot homosexuellas rätt och har kopplingar till konservativa politiska krafter i katolska länder och även på hög nivå inom EU. Opus Dei-medlemmar återfinns på nyckelpositioner i både näringsliv och politik, där de kan verka tyst och effektivt.

Att de också värvar medlemmar gör det hela ännu värre. Att det är helt normalt för vilken kyrka som helst att vinna människor för Kristus sägs det inget om. Inte heller att Opus Dei i första hand är en katolsk orden med allt vad det innebär. Det tillhör ju exempelvis katolsk teologi att endast män får vara präster, att abort är en synd och att äktenskapet är för man och kvinna. I allt detta skiljer sig inte Opus Dei från sin moderkyrka. Återigen är det knäpptyst. Var finns försöken till förståelse? Och vad är egentligen värst: att bränna ambassader eller att ge uttryck för moraliskt och politiskt konservativa uppfattningar?