Var det rätt att atombomba Hiroshima?

I helgen uppmärksammades att det var 60 år sedan USA fällde atombomben över Hiroshima. Tre dagar senare, 60 år sedan idag, var det Nagasakis tur. Dessa två bomber dödade 210 000 japaner, militärer och civila. I den brittiska dramadokumentären som SVT visade i lördags fick vi följa förberedelserna innan och ta del av de militärstrategiska resonemangen som låg till grund för beslutet att bomba. Vi fick också se effekterna av bomben, främst de direkta som inkluderade allt från död genom omedelbar förintelse eller extrema brännskador, till en fruktansvärd död i strålningssjuka.

USA stod inför beslutet att invadera Japan i full skala. Trots att kriget för Japan var förlorat, vägrade dess regering att kapitulera i förhoppning om att vinna bättre fredsvillkor. Filmen redogjorde för den oerhört starka japanska motståndsviljan. Alla var delaktiga i försvaret, män som kvinnor, barn som vuxna. En invasion skulle ha kostat hundratusentals, kanske uppåt en miljon amerikaners och japaners liv. Slaget om Okinawa är härvidlag en god indikator på vilka förluster som var att vänta. Under de tre månader som slaget pågick dödades närmare 12000 amerikaner och 38000 sårades. Över 100 000 japanska soldater dog och kanske mer än 100 000 civila. Ytterst få gav upp inför den amerikanska övermakten. Till detta kommer det stora lidande som befolkningen i de länder som fortfarande dominerades av Japan utsattes för. En historiker har beräknat att mellan 250 000 och 400 000, mestadels civila, avled per månad så länge kriget pågick.

Om vi adderar dessa siffror, den troliga kostnaden för invasionen samt antalet döda som en följd av fortsatt japansk dominans, hamnar vi snabbt över 210 000 döda. Ur ett konsekvensetiskt perspektiv förefaller beslutet att bomba Hiroshima och Nagasaki därför rätt. Ändå tvekar jag. Det beror på att jag menar att det är fel att döda en oskyldig oavsett de goda konsekvenser detta eventuellt för med sig. De flesta av oss ryggar tillbaka inför tanken på att utföra livshotande medicinska experiment på människor som inte självmant utsätter sig för detta, även om resultatet skulle kunna ge oss ett vaccin mot exempelvis aids eller cancer. Likaså sätter vi inte folk i fängelse, än mindre avrättar dem, endast i syfte att avskräcka. De måste ha begått ett brott för att straffas. Kalkyler om konsekvenser förblir vidare alltid mer eller mindre osäkra bedömningar. Jag säger nu inte att konsekvenser är ointressanta ur ett etiskt perspektiv. Jag menar bara att de är otillräckliga som moralisk vägvisare.

En god krigets moral säger att vapen måste användas diskriminerande, det vill säga att de ska riktas mot krigförande och att dess effekter på icke-krigförande ska vara begränsade (och aldrig menad). Notera att icke-krigförande inte är detsamma som civila. Civila kan ju delta i kriget och i den mån de gör det utgör de också legitima mål. Den fråga vi måste ställa oss är om en överväldigande majoritet av invånarna i Hiroshima och Nagasaki kunde sägas vara krigförande. Om så var fallet var båda städerna legitima mål, i det närmaste att betrakta som militärstäder. Den brittiska filmen vittnade om att åtminstone stora delar av befolkningen beräknades delta i försvaret av Kejsaren, till sista blodsdroppen om det behövdes. Japan var genomsyrat av militarism på denna tid och få undgick att påverkas av krigskulturen. Japan var Asiens Nazityskland.

Så även om jag känner tvekan inför det rättfärdiga i att atombomba de båda städerna, lutar min bedömning åt att beslutet var rätt. Givetvis fanns där både barn, gamla och sjuka som inte med någon definition skulle kunna kallas krigförande. Men dessa var i det närmaste att betrakta som ”civila sköldar” i de genommilitariserade japanska samhällena och att japanerna mer än amerikanerna ansvarade för deras säkerhet. En rödakorssymbol mitt inne på en militärbas gör det, som en liknelse, inte fel att anfalla basen. Att det vårdas några militärer på ett sjukhus motiverar däremot inte att sjukhuset bombas.

Notera att kravet att vapen endast får brukas diskriminerande skapar osäkerheter inte enbart i fallet med atombomberna utan i alla fall där städer bombas. Tokyo brandbombades och Dresden jämnades vid marken. 100 000-tals dog. Fallet Hiroshima/Nagasaki är inte unikt vad gäller det stora antalet civila dödsoffer. Men det är en annan historia.