Tacka Bush

I en kolumn i DN igår skrev Per Ahlmark om en envis men föraktad man som vill öppna ett fönster:

Talibanerna dränkte sitt land i förnedring och medeltida fördomar. Arafatfolket saboterade med korrupt beslutsamhet en rad chanser att få fred och bygga en stat med lång gräns till en avancerad demokrati (Israel). Saddamregimen specialiserade sig på tortyr, krig samt mass- och folkmord. …

Vem har ändrat bilden? Finns det någon vision eller beslutsam kampanjmakare som genom egen tro och envishet gett Mellersta Östern en ny start?

Tusentals av Västeuropas agitatorer och redaktörer, liksom hundratals av dess ledande politiker, vet svaret. Namnet är George W Bush. De avskyr honom men blir inte av med honom förrän efter ytterligare fyra år; och ingen president i USA har någonsin fått fler röster än han. …

Presidenten formulerade alltså gång på gång den avgörande insikten: också araber och muslimer har rätt till frihet. Eller snarare: alla människor på vår jord har samma behov av de mänskliga rättigheter som EU-länderna numera ser som naturliga, åtminstone för dem själva.

För ett år sen påstod europeiska snillen att Bush var en av Amerikas dummaste och farligaste presidenter någonsin. Nu ställer man däremot frågan: hur kom det sig att en sådan man har kunnat vinna val, krig och globala debatter?

George Bush är en stor visionär och en stor ledare. Utan honom hade inte tre auktoritärt styrda muslimska länder haft demokratiska val. Bush har ingjutit hopp om en ny utveckling i Mellanöstern och i Afghanistan. Men Bushhatet fortsätter. Det är skamligt.

Presidentens ”state of the union”-tal finns här och hans invigningstal här. Hör en stor man tala.