Svenska journalister saknar (fortfarande) yrkesheder

Roland Poirier Martinsson anklagade i höstas den svenska journalistkåren för bristande yrkesheder. Detta apropå den skandalöst ensidiga rapporteringen av katastrofen i New Orleans. I dagens Expressen återkommer han nu med mer fakta om de stora svenska tidningarnas rapportering. Hans slutsats skulle kunna summeras med siffrorna 128-0. Detta är måttet på skevheten i rapporteringen. Eller med RPM:s ord:

Sammanställningen visar att medan etthundratjugoåtta uttalanden givit stöd åt ett negativt påstående om George W Bush, USA eller de amerikanska myndigheterna var inte något uttalande kritiskt till ett sådant negativt påstående. Sex gånger problematiserades påståendet. Tolv gånger gick det inte att utläsa ett ställningstagande.

Rapportens slutsats är att mediebilden av USA, George W Bush och de amerikanska myndigheterna i samband med Katrinakatastrofen var ensidigt negativ. Debatten som följde när själva mediestormen lagt sig visade att verkligheten i hög grad lånar sig till olika beskrivningar._

Hans slutsats:

I Sverige, där samma misstag gjordes till följd av osjälvständig bevakning och silade källor, skiljer man sig dock på två sätt från USA.

För det första, här saknades de balanserade rösterna i nyhetsrapporteringen. I delar av amerikansk press ifrågasattes osanningarna redan från början, här sjöng alla i samma falska kör – ett faktum som gör en svensk granskning ännu mer angelägen.
_

Men, och för det andra, efter sitt fiasko har svenska journalister låtsats som om det regnar. Inga förklaringar, ingen självkritik, inga ursäkter. New York Times, Los Angeles Times, Washington Post, New Orleans Times-Picayune och mängder av andra nyhetsrapportörer har återvänt till Katrinarapporteringen. I Sverige tiger kåren._

Läs hela rapporten som Expressenartikeln bygger på här. Svensk medias skamlösa vänstervridning blir allt mer väldokumenterad.