Sturmark ingen ny Hedenius

Om Sturmarks samtidsanalys är representativ för de människor som säger sig försvara den sekulära humanismen finns det emellertid anledning att känna sig beklämd. I närmast domedagsprofetisk ton framhåller Sturmark det ”gigantiska intellektuella drama” som utspelar sig mellan ”den rationella, sekulära, humanistiska livsåskådningen” och ”den religiösa, konservativa, dogmatiska synen på världen”. Kampen mellan förnuft och religion, heter det vidare, är den viktigaste kampen på mycket länge.

Såväl förnuft som religion omtalas genomgående i singularis och man har mer än en gång anledning att ställa sig frågan hur pass väl insatt Sturmark egentligen är i det ämne han satt sig före att behandla. Den bild som målas upp av religionen tyder inte bara på djupt bristande insikt i religionens komplexitet i såväl historia som nutid. Det är också en bild som är gravt förenklande och stundom karikerande, i synnerhet för att komma från en person som på var och varannan rad säger sig stå för ett öppet och kritiskt tänkande.

Christer Sturmarks nya bok ”Tro och vetande 2.0” recenseras av Jayne Svenungson på SvD. Sturmark anstränger sig för att bli Sveriges nya Hedenius. Men han har liksom inte förutsättningarna och med enbart vilja kommer man bara så långt. Ett exempel på hur fel det kan bli finner vi i hans debattartikel i Aftonbladet från förra veckan. I den argumenterar han för att alla bör lämna Svenska kyrkan. Anledning: många präster har ”en otäck syn på homosexuella”. Riktigt vad det är för otäckt med att mena att äktenskapet är för en man och en kvinna går han inte in på. Och hur detta kan vara allvarligt nog för en stor exodus säger han inte heller något om. Vore det inte enklare att stänga av prästerna? Och vet han inte att Svenska kyrkan är på god väg att införa homovigslar? Nej, detta är pajkastning à la Sturmark. Hög svansföring, lite innehåll. Han gör samtidigt reklam för sin nya bok. Visst är det passande?