Spela med måtta

Stefan Spjut, litteraturkritiker på SvD, gör idag slarvsylta av dataspelskulturen. Det är en sågning av den högre skolan. Och jag kan inte annat än att hålla med. Om ett pågående ”LAN-party” i Jönköping skriver han:

Ett dataspelskonvent men också en spökmässa, ty här förmedlas en skräckvision av framtidens människa: cybernetisk och förtvinad, framrusande och frustande på en artificiell savann.

Finns det då inget gott med att spela dataspel? Stefan kommenterar:

Att dataspelande har positiva bieffekter är nys. Sedan Donkey Kongs dagar har det exempelvis påståtts att spelet övar upp reaktionsförmågan. Det är kanske tänkbart, men då vill jag veta i vilket verkligt, det vill säga icke-digitalt, sammanhang en människa i så fall har nytta av en sådan förbättring? Och den som hävdar att dataspel är språkutvecklande har aldrig suttit i en spelhall och hört rop som ”Planta bomben!” eller ”Hur defusar man?”.

Och avslutningen är helt fantastisk:

Av att spela dataspel blir du bra på en och endast en sak: att spela dataspel. Detta kan i sin tur generera status bland likasinnade, och något slags gemenskap, och det är det hela. Dataspelande är ett kolossalt underhållande men andefattigt tidsfördriv som i stora doser gör dig svag i kroppen och svag i huvudet, och därtill hålögd, det vill säga ful.

Helt klart är att varje minut framför ett dataspel är en bortslösad minut. Den tid och energi jag lägger ner i spelandet får inga effekter utanför datorns värld. Detta säger jag samtidigt som jag har en hylla med spel här hemma. Ibland är det ju helt ok med tidsfördriv, att vara onyttig. De världar som speltillverkarna bygger upp kan vara fascinerande och vackra. Och alternativet till att spela dataspel kan mycket väl vara något värre. Typ att kolla på Big Brother, Farmen eller varför inte Dokument Utifrån. Men ett dataspel slukar så mycket mer tid än vilket tv-program som helst. Den tänkta halvtimmen blir så lätt tre timmar. Och det är åtminstone två timmar ”down the drain”.

Min slutsats blir föga originell. Även på detta område är det måttlighet som gäller. Och är det inte roligare att läsa en bok eller artikel istället?