Som att låta defekta delar sitta kvar

Sten Lennquist, expert i Katastrofkommissionen, kommenterar idag på SvD:s Brännpunkt statsministerns ovilja att avskeda de ministrar och tjänstemän som så flagrant misskötte sina uppgifter efter tsunamikatastrofen. Lennquist skriver:

Göran Persson skulle ha rätt om han menade att bestraffning av enskilda politiker/tjänstemän kanske inte skulle hjälpa. Men felet är att blanda samman omplacering av en person som uppenbart inte klarar av sin uppgift med en bestraffning.

Låt oss anta att en person som ansvarig för katastrofberedskapen på ett sjukhus blir uppringd och meddelad att en stor olycka inträffat som kan kräva stora insatser från sjukhuset. Han/hon väljer att stanna hemma för att äta familjemiddag eller gå på teater i stället för att bege sig till sjukhuset och ta ledningen.

Dessutom visar det sig att det inte finns någon katastrofplan upprättad och man har aldrig övat. Allting går totalt snett och de drabbade utsätts för omfattande lidande och risker som kunnat undvikas. Det är inte ens teoretiskt tänkbart att en sådan person sedan skulle behålla denna funktion.

Och vidare:

Att låta personer som uppenbarligen inte haft förutsättningar att klara av sin uppgift ha kvar samma befattning är som att laga en bilmotor som skurit och låta de (genom felkonstruktion eller slitage) defekta delar som orsakat haveriet sitta kvar. Ingen skulle ens komma på en sådan tanke.

Artikeln är uppfriskande osentimental. Om bristerna inte enbart sitter i systemet utan framförallt hos personerna hjälper det förstås inte med nya beredskapsplaner och katastrofgrupper. Då måste de människor som misslyckats omplaceras eller avskedas. Och då spelar det förstås ingen roll att det kanske känns lite jobbigt för Freivalds och Ylva Johansson att ställas vid skampålen. Det handlar ju om vad som är bäst för Sverige.