Sabuni och friskolorna

I SvD kritiserar idag en muslimsk företrädare, Daniel Lillman, integrationsminister Sabuni för att hon ska ha lagt fram förslag med ”islamofobiska indikationer”. Bland annat upprörs han över följande formulering i en artikel Sabuni skrivit tidigare:

Jag känner också oro för att muslimska friskolor riskerar att bli den naturliga rekryteringsbasen för framtida självmordsbombare. I kampen mot terrorismen är det alltså viktigt att ifrågasätta dessa skolor. I dag är det aktuellt med terrorister som bekänner sig till islam, men vi är inte främmande för kristna eller judiska terrorister heller. Det är främst inom religionen som fundamentalismen frodas.

Vän av ordning undrar förstås vilka kristna och judiska terrorister hon syftar på. Kanske tänker hon på Rickard Lejonhjärta? Och visst måste hon vara medveten om att extremism och våldsförhärligande knappast går att begränsa till religionerna? Någon som minns Hitler och Stalin? Det går inte att beskylla dem för att vara några flitiga besökare av synagogan eller kyrkan.

Lillman menar att muslimska ”friskolor följer läroplanen och granskas möjligtvis hårdare av myndigheterna än icke religiösa skolor.” Kanske är det så. Hur som helst måste det vara denna väg staten måste ta för att få bukt med eventuella missbruk av friskolesystemet. SvD:s Per Ericson skrev i somras klokt om detta:

Alla bra skolor ska ha samma rätt till stöd. Huruvida de kan kallas konfessionella eller inte borde vara irrelevant. Vilken drivkraft – tro på humanismen, socialismen eller något annat – som ytterst ligger bakom angår vare sig staten eller kommunerna. Samma regler borde gälla för alla. Lägg etiketterna åt sidan. Fokusera på verksamheten.

Carl-Robert Lindgren på tidningen Captus skriver:

Utgångspunkten för kristdemokratin såväl som för de flesta liberala och konservativa traditioner som idag förenar den svenska borgerligheten är att det bör finnas en värdegemenskap i det vi kallar stat. För att Sverige ska fungera krävs det att alla vi som lever här har något grundläggande gemensamt i staten.

De flesta är också överens om att denna gemenskap är just en grundläggande gemenskap. I samma stund som man utökar statens makt utöver denna värdemässiga bas så närmar man sig intolerans. Grunden för varje civiliserat samhälle måste vara att olika religiösa, politiska, ekonomiska och civila projekt kan genomföras inom den moraliska gemenskapen.

Nyamko Sabuni begår ständigt övertramp, hon förväxlar hela tiden gemenskap med intolerans. Den som med statliga medel vill sprida ett ”sekulärt samhälle” är hot ett hot mot friheten och den civila gemenskapen.

Det är dags att upphöra med socialistfasonerna, Sabuni!