Så lite tid! Heja Irak!

Så mycket att läsa, reflektera över och skriva om. Men så lite tid! Efter julledigheten har jag fortfarande inte hunnit ta mig igenom alla utskick, bloggkommentarer och artiklar som samlats på hög. För närvarande arbetar jag med en annan sajt, vilket tar sin lilla tid. Sedan är jag ju gift. Det tar också lite tid. Och tiden jag pratar om är självklart kvällstid. Så ni förstår, kära läsare, att det blir inte mycket tid över till basunen. Detta säger jag för att minska era förväntningar vad gäller uppdateringsfrekvensen under de närmaste veckorna.

Jag skulle vilja skriva om utvecklingen i Irak. Det stora valdeltagandet gladde mig innerligt. Glädjen människorna utstrålade gick inte att ta miste på. Jag instämmer med SvD:s ledarredaktion som i dagens ledare skriver:

Före parlamentsvalet i Irak var bristen det genomgripande temat: bristen på väljare, bristen på säkerhet och bristen på demokratisk legitimitet. Men söndagens val blev en stor framgång. Modiga irakier tog med hjälp av valsedeln revansch på de våldsmän som terroriserar landet. Och trots att USA inte står högt i kurs blev valet en demonstration av president Bushs tal om att människor vill ha frihet. Krösamajorna förnekar sig dock inte utan excellerar i analyser av varför valdeltagandet egentligen inte är så högt som det kan verka.

Lennart Berntson levererade i söndags en klarsynt artikel om huruvida det i ljuset av vad som nu hänt var rätt eller fel att invadera Irak.

Stockholm Spectator Blog fortsätter med sin välskrivna och välmotiverade kritik av svenska mediers skildring av USA och Irak. Läs särskilt denna, denna, denna, denna och denna kommentar. Tack Norton, Michael och Paul för era insatser!