Religion i politiken

Jag har varit i radio! P3:s Transit sände precis ett program om religion i politiken som innehåller en intervju med ”den kristne statsvetaren Pelle Poluha”. Jag pratar om abort, resonerar en del kring religionens roll inom politiken och säger ganska mycket om Bush. Programmet innehåller även inslag om abortsituationen i Argentina, om kineser som samlas för att hylla Mao och om den sydamerikanska blandningen av kristen tro och socialism. Med mera. Intervjun med mig kommer cirka 25 minuter in i programmet.

På en av programledarens frågor misslyckas jag med att ge ett tillfredsställande svar. Tyvärr var det också själva huvudfrågan, om det är bra att man blandar religion och politik. Jag sade att det inte finns någon skarp gräns mellan politik och religion och att vissa frågor som idag är politiska av tradition har varit kyrkans område. Som exempel nämnde jag frågeställningar som vad en människa är och vad äktenskap är. Jorun Collin, programledaren, frågade då om inte vetenskaperna och filosofin kan ge svar på dessa frågor. Så är det och jag kunde inte annat än att instämma.

Frågan är lite klurig och jag finner inget kort svar. Det man kan säga är att gränsdragningen mellan religion och politik är en relativt sentida konstruktion. Den förutsätter att tron endast hör till privatlivet, att tron endast är något mellan mig och Gud. Detta är nu ingen självklarhet. Här skiljer sig olika religioner åt. Och även olika strömningar inom respektive religion. De flesta av arabvärldens muslimer skulle antagligen bara skratta åt frågan, så självklart är det att islam påstår saker om samhällslivet.

I Sverige och de flesta andra västländer, där kristendomen dominerat, finns numera en åtskillnad mellan stat och kyrka. Detta är som det ska vara. Jesus säger ju att hans rike inte är av denna värld. Men det innebär ju inte att Jesus inte hade (och har) några synpunkter på denna värld. ”Låt Din vilja ske på jorden” ber kristna jorden runt, varje dag. Detta borde innebära att kristna, som tar sin Fader vår på allvar, faktiskt försöker påverka samhället så att det kommer i överensstämmelse med Guds ordningar. Men varken Bibeln eller traditionen ger ett heltäckande svar på hur samhället ska organiseras. De säger däremot att samhället ska genomsyras av vissa grundläggande värden. Ett samhälle som är baserat på 10 Guds bud är helt enkelt ett gott samhälle.

Är det då bra att blanda religion och politik? Ett kort svar skulle kunna vara: Ja, för vilket samhälle skulle kunna överleva utan lagar och normer mot mord, stöld, lögn och äktenskapsbrott? Problemet är förstås att få förknippar dessa värden med den kristna tron. Dessa har ju helt internaliserats i vårt samhälle. Men inte desto mindre är det sant att värden som att det är fel att mörda, stjäla och ljuga har kanaliserats till de västerländska samhällena genom den kristna tron.