Reaktionerna på Saddams avrättning

EU-kommissionären för bistånd och utveckling, Louis Michel, säger:

Man bekämpar inte barbari med handlingar som jag anser barbariska. Dödsstraffet är inte förenligt med demokrati.

Den som inte gör skillnad mellan Saddams massmord och hans avrättning är moraliskt handikappad. Och demokrati betyder vidare folkstyre. Om en majoritet av ett lands befolkning är positiva till dödsstraffet, är det då inte demokratiskt helt i sin ordning? Är inte USA ett demokratiskt land trots att dödsstraffet fortfarande används? Visst är det det. Kanske mer än något annat land.

SvD:s ledarredaktion skriver:

Vi bör inte ge staten makt att ta livet av sina medborgare.

Vilken makt ska då staten ha och varför? Om staten har makten att döma någon till livstids fängelse, på vilka principer är det då fel att staten kan döma till döden? Här menar jag att en av rättsväsendets huvuduppgifter är att administrera just rättvisa (därav namnet). Och vem har egentligen någon invändning mot det rättvisa i att Saddam dömdes till döden? Ett liv för ett liv…

Ledarredaktionen fortsätter:

det vore mycket olyckligt om Saddan Husseins skuld kommer att kunna ifrågasättas på grund av en illa genomförd rättegång.

Rättegången var en parodi. Men faktiskt även idén att ställa Saddam inför rätta. Saddams skuld kan inte att ifrågasättas av en någon frisk människa. Han borde ha avrättats tidigare, efter en uppläsning av alla hans illdåd. Det verkar också finnas gränser för hur stora brott som ett domstolsväsende kan hantera.

SvD menar också att han borde ha dömts för mer:

Vi kommer exempelvis aldrig att få veta hur det gick till när Halabja gasbombades. Den ytterst ansvarige kommer aldrig att dömas.

Vi behöver inte Saddam levande för att reda ut ”hur det gick till när Halabja bombades”. Saddam har ju inte tillfört så mycket fakta i målet utan använt rättegången som den megafon han annars saknat. Den ytterst ansvarige är nu dömd och avrättad men eventuella utredningar om hur och vem kan fortsätta.

Man avslutar:

Han kom undan för lätt.

Det gör ingen människa. En evighet väntar även Saddam och risken är stor att den blir mycket het för honom.

Tidningen Dagen skriver:

Dödsstraffet är aldrig en acceptabel straffmetod, oavsett brottets art.

Detta sägs som om det vore en trossats som inte behöver försvaras. Hur kommer det sig? Faktum är att Dagen här gör sällskap med landets övriga opinionsbildare. Ingen framlägger några principiella argument mot dödsstraffet. Det vanligaste argumentet emot dödsstraff är annars att det inte finns någon möjlighet till upprättelse efter straffets utförande. Men i detta fall kan ingen vid sina sinnens fulla bruk räkna med att det egentligen är möjligt att Saddam skulle kunna vara oskyldig. Så varför detta envisa fördömande av dödsstraffet? Är det kanske lite för gammaldags? Ociviliserat? Osofistikerat? Ja, rent av barbariskt? När argumenten tar slut får man ju ta till de negativt laddade värdeorden och hoppas att åhörarna delar ens uppfattningar. Men orden är bara rökridåer och förklarar ingenting. Kvar finns ett stort frågetecken: Vad är det för fel på dödsstraff i allmänhet och Saddams i synnerhet?