Öppenhjärtlig debatt om Sverigedemokraterna

Malmö-författaren Fredrik Ekelund skriver i ett debattinlägg i Sydsvenskan att stödet till Sverigedemokraterna kommer från en strävsam arbetarklass som fått nog av integrationens baksida. Partiets framgångar kan inte förklaras av att antalet heilande skinnhuvuden kraftigt har ökat. Vidare:

Ett antal frågor inställer sig alltså med anledning av Sverigedemokraternas framgångar: Varför har det blivit tabu att tala om och debattera föraktet för etniska svenskar och svensk kultur? Varför är det ”fel” att oroa sig för islams utbredning – bara på Rosengård finns sju källarmoskéer där extrem islamism predikas; islam är ju faktiskt inte kebab och falafel utan en religion intimt förknippad med politik, en religion som inte gått igenom upplysningens stålbad och där vissa saker tycks oförenliga med grundläggande västerländska värden, som jämlikheten mellan könen till exempel?

Reaktionerna blir många och varierade. Bloggaren Gudmundson har en summering här. Några är högt uppe i det blå och flyger. Som översättaren Jens Nordenhök:

Verkligheten är följande: det sitter en megafon i Vita huset och en annan i Vatikanen och en tredje i Jerusalem/Tel Aviv och den megafonen säger unisont att islam är alltings fel. Självklart att delar av svenska folket går på den massiva propagandan som trummas in från alla håll, av allt från blida politiska kommentatorer i TV till mera högljudda bombplanspiloter som alltid lyfter från väster.

Nu har alltså vår intellektuelle vän Fredrik Ekelund fallit i samma grop, för att han har lagt örat till ”folkmunnen”. Det är islams fel att det är jävligt i vissa stadsdelar i Malmö. Jag säger på fullt allvar att det är bombplanens och ockupationernas (nykolonialismens) fel att det mullrar mot ”svennar” i Rosengårds källare.

Våldet i Malmö är alltså Bushs, påvens och Israels fel. Men de flesta faller in i det vanliga mönstret: ”Tyst! Låt oss inte uppmuntra rasisterna och legitimera deras sak genom att erkänna att integrationen har misslyckats.” Som journalisten Petter Larsson:

Risken med att Sverigedemokraterna går framåt är inte att de skulle få verklig beslutsmakt – med några få kommunala undantag – utan att de kan påverka den politiska dagordningen. Fredrik Ekelunds artiklar (4.10 och 6.10) är exempel på att det redan hänt. Med avsikt att förklara och bekämpa Sverigedemokraterna saluför han själv deras världsbild.

Så genom att tala om de verkliga orsakerna till Sverigedemokraternas framgångar riskerar man att de får mer makt. Med sådana förutsättningar blir det svårt för Sverigedemokraterna att misslyckas vid nästa val.