New Orleans och skuldfrågan

Hans Bergström ger en, vad jag kan förstå, rättvis bild av händelseförloppet i New Orleans i gårdagens DN. Han skriver:

För en svensk, van att leva i en homogen nationalstat, kan det vara svårt att förstå att USA:s president inte är fri att göra vad han vill i sitt eget land. Men USA är en federation. Det primära ansvaret för vad som händer i en delstat ligger hos guvernören i den delstaten. Så länge verkningarna finns inom delstaten kan presidenten konstitutionellt sett ingenting göra om han inte får en begäran från guvernören om hjälp från den federala nivån. Någon sådan begäran kom inte, inte ens när Bush vädjade om att få den.

Även SvD:s ledarredaktion resonerar nyanserat om skuldfrågan:

En försvårande faktor kan ha varit att delar av nationalgardet befann sig i Irak, som en följd av Bushadministrationens utrikespolitik. Det kan dock knappast förklara långsamheten i mobiliseringen av de betydande resurser som trots allt fanns tillgängliga.

Här ska nämnas att 1/3 av Louisianas nationalgarde befinner sig i Irak.

Per T Ohlsson på Sydsvenska Dagbladet skriver om den europeiska skadeglädjen:

Skadeglädjen griper omkring sig i Den gamla världen efter orkanen Katrina som ödelagt New Orleans och täppt igen Mississippi, Den nya världens pulsåder. Vi har sett det förut: efter terrorattackerna mot New York och Washington. Skillnaden är att det då, för exakt fyra år sedan, uttrycktes stark och oreserverad sympati med USA. Till en början.

Charles Krauthammer, känd amerikansk konservativ skribent, menar att presidenten självklart har ett ansvar i att förödelsen och lidandet blev så stort som det blev. Men han hamnar ändå ganska långt ner på listan av ansvariga. Överst hamnar Naturen. Sedan kommer i tur och ordning borgmästaren, guvernören, chefen för katastrofmyndigheten, presidenten, kongressen och slutligen det amerikanska folket. Om de mest populära syndabockarna skriver han:

The three current favorites are: (1) global warming, (2) the war in Iraq and (3) tax cuts. Katrina hits and the unholy trinity is immediately invoked to damn sinner-in-chief George W. Bush.

This kind of stupidity merits no attention whatsoever, but I’ll give it a paragraph. There is no relationship between global warming and the frequency and intensity of Atlantic hurricanes. Period. The problem with the evacuation of New Orleans is not that National Guardsmen in Iraq could not get to New Orleans, but that National Guardsmen in Louisiana did not get to New Orleans. As for the Bush tax cuts, administration budget requests for New Orleans flood control during the five Bush years exceed that of the five preceding Clinton years. The notion that the allegedly missing revenues would have been spent wisely by Congress, targeted precisely to the levees of New Orleans, and reconstruction would have been completed in time, is a threefold fallacy. The argument ends when you realize that, as The Washington Post notes, ”the levees that failed were already completed projects.”