Några tankar om Libanonkriget

Det har diskuterats en del om huruvida Israels reaktion på Hizbollahs attacker är oproportionerliga. Det är många som verkar tro att frågan om proportioner avser relationen mellan den död och förstörelse som Hizbollah orsakat å ena sidan och den som orsakats av Israels angrepp å den andra. Så skriver exempelvis Petter Larsson på Aftonbladet:

Oproportionerligt är att döda 300-400 personer, de flesta civila, i Gaza och Libanon samtidigt som mindre än 30 israeler dödats.

Med denna logik vore det rättfärdigt av Israel att avsiktligt döda en libanes för varje dödad israel, oavsett om denne utgör något hot mot Israel eller inte. Men krigets lagar avser lyckligtvis något annat med proportionalitet. I Genèvekonventionens 35:e och 51:a artiklar finner vi följande:

It is prohibited to employ weapons…of a nature to cause superfluous injury or unnecessary suffering.

Den slags attack som fördöms är:

an attack which may be expected to cause incidental [indirekt, okalkylerad] loss of civilian life…which would be excessive [överdriven] in relation to the concrete and direct military advantage anticipated.

Även om det inte är klart utskrivet här är innebörden ändå uppenbar: en attacks proportionalitet avser förhållandet mellan medel och mål. Eller med andra ord: man ska inte använda mer våld än nöden kräver. Onödigt lidande ska undvikas. Detta är också innebörden i den moraliska tradition som ligger bakom krigets lagar och som styr hur vi tänker om rätt och fel i krig.

Detta betyder nu inte att Israels reaktion på Hizbollahs aggressioner nödvändigtvis är proportionerlig. Allt hänger på vad som är målet med Israels aktioner. Vill Israel enbart få tillbaka sina kidnappade soldater och förhindra ytterligare kidnappningar? Naturligtvis inte. Handlar konflikten även om att stoppa raketbeskjutningarna mot norra Israel? Eller ser Israel anfallen av Hizbollah och Hamas som ett samordnat angrepp där även Syrien och Iran är med i leken. I det senare fallet är fienden så mycket större än vad vi förstår av nyhetsrapporteringen och rättfärdigar en mycket kraftfull israelisk reaktion. Men vi måste ändå ställa oss frågan om våldet i Libanon är ändamålsenligt och om den militära strategin realistiskt sett har en möjlighet att säkra Israels norra gräns.

Nedanstående bild och film visar på en aspekt av kriget som gör Israel kraftigt handikappat (fler bilder här):

Ovanstående visar att Hizbollah inte drar sig för att ta kriget till tätbefolkade områden. Den visar också att milismännen är civilt klädda för ett enkelt kunna smälta in bland civilbefolkningen. Videofilmerna från IDF visar hur raketer avfyras från byn Kana i södra Libanon. Allt detta bryter mot krigets lagar. Genom att kriga på detta sätt riskerar Hizbollah medvetet att civila kommer att dödas. Samma taktik användes för att få Israel att bombardera FN-posteringen förra veckan. Resultatet blir att Israel antingen tvekar eller anfaller civila mål (efter att först ha röjt sina avsikter). Detta är en vinn-vinn-situation för Hizbollah. Enda svagheten med taktiken är att många civila får sätta livet till. Men eftersom det är Israel som får skulden kan Hizbollah fortsätta som inget hänt. Och vinna det krig som utkämpas i media. Allt medan Israel får ”världsopinionen” mot sig.

Vad ska då Israel göra? Det är förstås svårt att säga bestämt. Helt klart är att marktrupper gör det lättare att agera med större urskillning och precision. Artilleribeskjutning liksom luftanfall är till sin natur trubbiga vapen. Men ytterligare marktrupper kommer förstås att kosta israeliska soldaters liv, soldater som i första hand är avsedda att skydda Israel och dess medborgare. Konflikten är emellertid inte enbart militär och om Israel vill eliminera Hizbollah utan att få hela Libanon (och resten av världen) mot sig måste man börja agera med större precision och en mer genomtänkt strategi. Även om det kostar mer.