Män och kvinnor är olika

Häromdagen fick jag ett brev från en läsare som hade reagerat på uppropet Bevara Äktenskapets rapport om äktenskapet. Han menade att rapporten var motsägelsefull och att författarna egentligen styrdes av ”en religiös, teokratisk agenda”. En bunt trångsynta homofober, med andra ord. Det läsaren främst reagerat på är tanken om att äktenskapet bör reserveras för en man och en kvinna på grund av att män och kvinnor kompletterar varandra på ett unikt sätt. Eller som det står i rapporten:

Kvinnor kompletterar män och män kompletterar kvinnor. Det sätt som män och kvinnor kompletterar varandra på och ger upphov till en helhet, utgår från deras gudagivna skillnader. En man kan inte komplettera en annan man, och en kvinna kan inte komplettera en annan kvinna. De kan ha varma och kärleksfulla relationer. Det är det få som förnekar. Men de kan inte komplettera varandra. De har lite att erbjuda varandra utifrån att de har samma kön. Det är därför äktenskapet är heterosexuellt i alla mänskliga civilisationer; det för samman de två nödvändiga delarna av mänskligheten. Enkönade relationer kan inte bidra med den dynamik mänskligheten behöver för att leva väl och ge upphov till nästa generation.

På ett sätt kan jag förstå kritiken mot detta avsnitt. Det är klart att även homosexuella kan komplettera varandra på något sätt. Min läsare skriver:

Aktionsgruppen Bevara Äktenskapet reducerar här alla mänskliga egenskaper till könsorganet. Att det enda som gör att människor passar och fungerar ihop är möjligheten till ett penis-vaginalt samlag. Män-från-Mars- och Kvinnor-från-Venus-förseställningar (sic) kanske fungerar inom poesin, men knappast på individnivå – och det är där äktenskapet befinner sig.

Självklart kan en man komplettera en annan man vad avser olika färdigheter och även känslomässigt. Men rapportens författare menar att män och kvinnor, just för att de är män och kvinnor, kan komplettera varandra på en nivå som ett homosexuellt par inte kan. För män och kvinnor är olika, inte bara kroppsligt utan även på insidan. Att det förhåller sig så är enkelt att se om man utgår från att 1) vårt biologiska kön är en integrerad del av våra kroppar och 2) vi är psykosomatiska varelser med vilket jag menar att kropp och själ hänger ihop och påverkar varandra. Om vi håller dessa två utgångspunkter för sanna följer det att en kvinna har ett kvinnligt psyke och en man ett manligt psyke.

Så det handlar inte bara om möjligheten till ett ”penis-vaginalt samlag”. Män och kvinnor skiljer sig från varandra, till kropp och själ. Och inte bara i poesin utan även i verkligheten. Att hävda motsatsen är att tömma begreppen kvinnligt och manligt på allt innehåll. Det finns en verklighet bakom poesin (tack och lov).

Mannen och kvinnan kompletterar även varandra som föräldrar. Detta är ett perspektiv som rapporten inte behandlar men som egentligen är mer fundamentalt. Barnet behöver någon att identifiera sig med för sin könsliga identitetsutveckling och även någon att avgränsa sig mot. Dottern förstår att hon är som mamma och inte som pappa. Och hur kan man egentligen tro att våra kön, som på ett avgörande sätt definierar oss, inte spelar någon roll för barnet?! Eller som vi finner att läsa på Bevara Äktenskapets sidor:

De som vill införa en könsneutral äktenskapslagstiftning hävdar i realiteten att föräldrarnas kön är irrelevant och utan betydelse för barnets uppväxt och utveckling. En sådan uppfattning kolliderar med biologiska fakta, årtusenden av erfarenhet och hundra år av psykologisk forskning.

Det är en grov underskattning av en mammas betydelse för barnet, när man påstår att hon kan ersättas av en man – och tvärtom. Både i förskolan och i skolan har man insett vikten av att båda könen finns representerade. I föräldraförsäkring och företagsstyrelser kan könskvotering bli lag. Men när det gäller äktenskapsfrågan påstår man att de vuxnas kön inte spelar någon roll.

Att måna om äktenskapet handlar om att hävda att kön spelar roll, för vuxna människors relation till varandra och till barnen. Det handlar också om att värna den enhet som har varit samhällets grundsten genom hela mänsklighetens historia. Med blotta ögat kan vi se att män och kvinnor hör ihop och tillsammans bildar en unik och livsnödvändig konstellation. Att detta blir allt svårare att säga högt utan att beskyllas för homofobi vittnar om att galenskapen har tagit över.