Makten ska inte användas för att begränsa religionskritik

Tuve Skånberg vill efter debaclet med Muhammedteckningarna återinföra en lag mot hädelse. I Kyrkans tidning läser jag:

Om man hade haft en lag i Danmark mot religionskränkning hade muslimerna kunnat anmäla tidningen och få ärendet prövat i domstol. Nu är muslimerna rättslösa, säger han.

Och vidare:

Det är det mångkulturella samhället som är grunden till att en ny lag behövs, enligt Tuve Skånberg. I ett sådant samhälle måste man respektera andra människors religiösa uppfattningar.

Dick Erixon är mer än måttligt upprörd över vad han anser vara hyckleri. Tuve Skånberg var ju kritisk till den nyformulerade hetslagstiftningen just för att den begränsar yttrandefriheten. RFSL skulle, menade Skånberg, kunna utnyttja denna lag för att spåra upp predikanter som inte tycker att den homosexuella livsstilen är förenlig med religionen.

Erixon har rätt. Det går att resonera likadant om en ”blasfemiparagraf”. Men i detta fall skulle det förstås vara muslimska företrädare som spårade upp Erixon, Stockholm Spectator och andra som kritiserar islam för dess koppling till våld. Skånberg ser denna risk men tar den inte så allvarligt. Det viktiga är att publicister tänker sig för en extra gång, menar Skånberg. Exakt så föll argumenten även när hetslagstiftningen debatterades för några år sedan.

Som kristen upprördes jag över att Jesus sexualiserades i Ecce Homo-utställningen, liksom över ”konstverket” Piss-Christ där ett krucifix nedsänktes i urin. Så jag kan känna igen mig i muslimernas ilska och känsla av vanmakt. I Sverige och Danmark får en tidning publicera nästan vilken dynga som helst i tryckfrihetens namn. Men skulle jag då vilja att lagstiftningen ändrades för att tillgodose mina, liksom nu muslimernas, önskemål om att det vi håller heligt inte ska smutsas ner? Svaret är nej. Det går helt enkelt inte att kräva respekt för sin tro. Den måste vinnas. Om den vi håller för helig vidare är helig kommer detta faktum inte att förändras vad som än sker. Jag behöver inte försvara Guds helighet. Att inte missbruka Herrens namn är idag ett bud riktat till kyrkan, inte till samhället. Det viktiga är att jag ärar Gud, inte att min sekulariserade granne gör det.

Detta innebär nu inte att jag lägger mig platt och snällt accepterar smädelser och lögner om kristen tro. Precis som Paulus vill jag bryta ”ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud.” (2 Kor 10:4-5) Men varken Jesus eller Paulus använde sig av den politiska makten för att göra detta. Istället talade de till människor, till deras förnuft och hjärtan. Så vill jag också göra. Och så gör jag här på denna sida. Det är mitt lilla bidrag till att exponera oförnuft och mörker. Men det finns förstås kraftfullare medel än så. Bönen är ett. Kyrkans gemensamma vittnesbörd, i tal och handling, ett annat. Om alla troende genom sina liv visar att Gud är helig är detta det starkaste argumentet för att Gud också är helig.

Givetvis kan man klandra en tidning även när den håller lagen. Allt som är tillåtet är inte tillbörligt. Att kränka för kränkningens skull menar jag är klandervärt. Men jag tycker inte att Jyllands-Posten har gjort det. Det finns en berättigad kritik av islam, nämligen att så många orätter begås i dess namn. Det behöver av nödvändighet inte innebära att våldet tillhör religionens väsen. Men tittar vi på islams uppkomsthistoria, hur den brett ut sig och allt som sker idag är det svårt att inte dra den slutsatsen. De som hävdar motsatsen har mycket att bevisa. Att visa en bild på Muhammed med en bomb i turbanen är därför i första hand ingen kränkning, det är en fullt rimlig anklagelse.