Iran och bomben

Sydsvenskan skriver i en ledare om FN:s oförmåga att hantera Iran:

Stoppa anrikningen av uran. Annars… Ja, annars vaddå? Den frågan förblev obesvarad när FN:s säkerhetsråd natten till torsdagen enades om ett uttalande om Irans kärntekniska program. USA vill att FN beslutar om sanktioner. Men Kina och Ryssland, som båda har veto i säkerhetsrådet, är emot sådana åtgärder. Det var också genom dessa två länders försorg som uttalandet från säkerhetsrådet mjukades upp ordentligt. …

Behovet av sanktioner är uppenbart. Men positionerna tycktes fortsatt låsta när utrikesministrarna från säkerhetsrådets fem permanenta medlemsländer träffades i Berlin igår. Detta visar ännu en gång på behovet av reformer inom FN. Ett världssamfund värt namnet måste rimligtvis kunna hindra en diktatur från att skaffa kärnvapen.

Charles Krauthammer frågar sig i Time om vad som egentligen står på spel i konflikten om Irans kärnvapen. Och han svarar: Ytterst mänsklighetens överlevnad. Kärnfysikern Richard Feynman arbetade med att ta fram USA:s kärnvapen under andra världskriget. Och han var mycket pessimistisk om människans möjligheter att överleva bomben. Krauthammer skriver:

Feynman was convinced man had finally invented something that he could not control and that would ultimately destroy him. For six decades we have suppressed that thought and built enough history to believe Feynman’s pessimism was unwarranted. After all, soon afterward, the most aggressive world power, Stalin’s Soviet Union, acquired the Bomb, yet never used it. Seven more countries have acquired it since and never used it either. Even North Korea, which huffs and puffs and threatens every once in a while, dares not use it. Even Kim Jong Il is not suicidal.

But that’s the point. We’re now at the dawn of an era in which an extreme and fanatical religious ideology, undeterred by the usual calculations of prudence and self-preservation, is wielding state power and will soon be wielding nuclear power.

We have difficulty understanding the mentality of Iran’s newest rulers. Then again, we don’t understand the mentality of the men who flew into the World Trade Center or the mobs in Damascus and Tehran who chant ”Death to America”–and Denmark(!)–and embrace the glory and romance of martyrdom.

This atavistic love of blood and death and, indeed, self-immolation in the name of God may not be new–medieval Europe had an abundance of millennial Christian sects–but until now it has never had the means to carry out its apocalyptic ends.

That is why Iran’s arriving at the threshold of nuclear weaponry is such a signal historical moment. It is not just that its President says crazy things about the Holocaust. It is that he is a fervent believer in the imminent reappearance of the 12th Imam, Shi’ism’s version of the Messiah.

Återigen är FN paralyserat av intressekonflikter. Återigen är det Kina och Ryssland som lägger krokben för ett resolut agerande från FN:s sida. Måste det verkligen till en återupprepning av händelserna under våren 2003 då USA och Storbritannien tvingades agera på egen hand? Låt oss hoppas att förnuftet segrar denna gång.