Intelligent Design – en vetenskaplig teori som kan få Darwinismen på fall

Här följer en relativt lättfattlig presentation av vad teorin om intelligent design betyder. Den är skriven av Mats Selander, lärare på CredoAkademin och Andreasgymnasiet, och är främst riktad till ungdomar och andra som undrar över vad allt ståhej handlar om.

”Som Berlinmuren föll kommer Darwinismen att falla – jag kan se det hända inom min livstid”. Det säger Scott Minnic, mikrobiolog vid Universitetet i Idaho och en av de ledande forskarna inom den vetenskapliga rörelse som hotar att ställa hela det darwinistiska tankesystemet på huvudet. Rörelsen kallas Intelligent design och har funnits sedan början av 90-talet och består av ca 300 forskare av vilka många är före detta darwinister.

Vad står då ”Intelligent design (förkortat I.D.)” för? Man kan säga att rörelsen har två sidor. För det första består den av en vetenskaplig kritik av modern evolutionsteori (kallad neodarwinism – som är en vetenskaplig vidareutveckling på Darwins grundidéer), för det andra står I.D. för en egen vetenskaplig teori som definierar ”design” och påvisar dess existens i naturen.

”Icke reducerbar komplexitet” eller ”Råttfällan”

När det gäller kritiken av neodarwinismen är biologen Michael Behe’s bok ”Darwin’s black box” av avgörande betydelse. Låt mig lite förenklat ta upp Behe’s huvudpoäng. Behe introducerar begreppet ”icke reducerbar komplexitet”.

Begreppet kan låta avskräckande komplicerat men idén är ganska lätt att förstå. Tänk dig en råttfälla. Den består av fem eller sex delar (beroende på om vi inkluderar osten eller ej): en träplatta, en bygel (som ”fångar” musen), en lång spärr (som håller bygeln på plats), en fjäder (som ger kraft åt bygeln), en liten platta som också fungerar som ett ”lås” för spärren. På plattan ligger ostbiten. Råttfällan är ett exempel på ett icke reducerbart komplext system. Det går nämligen inte att ”reducera” råttfällan (reducera betyder ungefär ”bryta ner i mindre delar”) med mindre än att råttfällan slutar att fungera. Alla delarna behövs för att fällan ska funka. Funktionen kommer alltså inte gradvis, utan först efter att alla bitarna finns på plats.

Det naturliga urvalet

Nu kan man undra vad en råttfälla har med neodarwinismen att göra. Man skulle kunna säga att allt liv är proppfullt av råttfällor, eller snarare av små maskiner som precis som råttfällan är icke-reducerbara komplexa system. Ett exempel är cellen där det finns många sådana ”maskiner”. Dessutom fungerar hela cellen som en icke reducerbar komplex maskin. Problemet för neodarwinismen är att förklara hur alla dessa ”råttfällor” kunnat utvecklas steg för steg under miljontals år. Tre femtedels råttfälla (till exempel) har ju noll funktion och enligt neodarwinismen ”väljer” det naturliga urvalet endast sådant som fungerar. Allt annat rensas bort. Men då skulle alla ”råttfällor” rensats bort innan alla fem delarna hann komma på plats. Och då skulle inga ”råttfällor” uppstått. Men nu finns det ”råttfällor” hos allt levande överallt i naturen, så hur kom de till? Behe’s slutsats är att neodarwinismen inte kan förklara det.

Intelligent design – specificerad komplexitet

Kritik av en gammal teori brukar ofta bli startpunkten för en ny teori. Och så är det även i det här fallet. Den andra delen av I.D. består av en teori som matematikern och filosofen William Dembski har utarbetat. Dembski har försökt förstå hur vi gör när vi ser att en sak är ”designad” det vill säga skapad eller formad av en intelligens.

Låt oss ta ett exempel. Om jag är ute i skogen och hittar en vanlig gråsten så tror jag inte att stenen har fått sin form av någon intelligens. Vind, vatten och is har gett stenen den form den har. Men om jag hittar en flintsten som har formen av en pilspets så tror jag att jag hittat ett stenåldersfynd. Då tror jag att det är en människa (en intelligens) som format (designat) stenen. Men varför tror jag det? Vad är skillnaden mellan gråstenen och flintstenen? Det är det Dembski har funderat på. Och hans svar är ”specificerad komplexitet”.

Specificerad komplexitet handlar om två saker: dels måste saken i fråga ha en tillräckligt osannolik form (komplexitet) och dels måste denna form vara något man känner igen någon annanstans ifrån (specifikation). Innan du gick till skogen visste du hur pilspetsar såg ut. Och när du såg flintstenen så kände du igen formen och sa ”titta en pilspets!” Pilspetsforman är alltså specificerad. Men den är också tillräckligt komplicerad (i alla fall om det är en fint utformad pilspets) för att du inte ska tro att slumpen skapat den. När vi ser en form som har låg sannolikhet och ett igenkännbart mönster drar vi naturligt och spontant slutsatsen att någon intelligens ligger bakom.

Nu är det så att forskare har upptäckt att levande organismer (som människan) innehåller små ”maskiner” som är långt mer komplicerade än en pilspets eller råttfälla. Och vi vet alla vad maskiner är. Det är alltså något vi känner igen oberoende av vår kunskap om levande organismer. När forskare upptäcker ett komplext biologiskt system som följer samma mönster som en maskin (till exempel finns det celler som har ”utombordare”) så drar de den naturliga slutsatsen att den är designad det vill säga formad av en intelligens och inte av slumpen.

Vi vet alla vad ett bibliotek av information är. En annan sak vi alla känner igen som designat är information. Den bästa förklaringen av hur en bok kommer till är att en intelligens har skrivit den. Och det kan du veta även om du inte var med när boken skrevs. En bok innehåller ett oerhört komplext mönster som vi känner igen som bokstäver och ord. Forskare har upptäckt att DNA molekylen innehåller information som motsvarar flera, flera tusen sidor text. DNA är kroppens egen jättetjocka instruktionsbok, men böcker skapas av intelligenser, inte av slumpen. Cellen och DNA-molekylen är därför två exempel på specificerad komplexitet. Därför tror I.D-forskare att dessa är designade av någon övermänsklig intelligens.

Detta är ingen märklig tanke utan något vi alla tar för givet till vardags. När vi ser en sten- eller växtformation som säger ”Välkommen till X-köping” drar vi instinktivt slutsatsen att formationen tillkommit genom en process som involverar intelligens. Vi känner igen föremål som formats av intelligens. Det är precis denna igenkänningsförmåga som William Dembski formulerat i en vetenskapligt precis formel som sedan kan tillämpas på i princip vad som helst. Det handlar alltså inte om att förutsätta en intelligent orsak bakom ett fenomen utan att upptäcka de mönster som är typiska och säkra kännetecken för intelligenta orsaker. Detta är kärnan i ”Intelligent Design”.

Intelligent design – en religiös rörelse?

I.D-rörelsen har anklagats för att vara en religiös rörelse snarare än en vetenskaplig. Men detta stämmer inte. Det finns många vetenskaper som arbetar med designbegreppet. Till exempel arkeologi och kriminologi. Dessa forskningsgrenar sysslar med att urskilja sådant som är orsakat av intelligens från sådant som är orsakat av slump, väder, vind och dylikt. I.D-rörelsen tillämpar design-tänkandet på biologin. Och det kan väl inte vara ovetenskapligt att ta ett vetenskapligt begrepp (design) och tillämpa på ett nytt vetenskapligt område (biologi)? I.D. bygger inte på religiösa förutsättningar men kan leda till religiösa slutsatser. Men så är det med vetenskap – den kan störa eller stärka våra djupaste övertygelser. Darwinismen gjorde det – och Intelligent Design gör det idag.

Mats Selander