Greens predikan bekräftas

Försvaret av Åke Green går ofta i stil med ”lite skit får man ta för att bibehålla yttrande- och religionsfriheten”. Så lyder exempelvis DN:s försvar av Green så här: ”Dumheter av det slag pastor Green kläckt ur sig bekämpas bäst i en offentlig debatt. Inte i domstolarna.” De som på detta sätt försvarar Green bedömer om hans predikan kan klassificeras som hets. Och alla som seriöst prövar pastorns predikan finner att han borde frikännas. Hela hetslagstiftningen syftar till att skydda särskilt utsatta grupper från den hets som både syftar till och föregår våldet. Och ingen menar egentligen att Åke Green uppmanade till våldsamma handlingar mot människor med homosexuell läggning. Saken är därmed klar.

Sett ur ett juridiskt perspektiv är det detta som är intressant. Men mer intressant är faktiskt om det som Åke Green säger om homosexualitet är sant eller ej. En som helhjärtat instämmer i hans predikan är Hasse Gardelach. I måndagens Världen Idag berättar han om sitt homosexuella liv och hur han blev kvitt det begär och den sjukdom som höll på att ta livet av honom. Hasse berättar:

Jag blev introducerad för det som då hette ”bastu-klubbarna” och jag fick ofta själv se äldre män med mycket unga pojkar i knät, alltså det som Åke i sin predikan beskriver som pedofili. Jag gjorde precis som Åke framhåller i sin predikan. Jag öppnade upp portar till det onormala som bara gick ut på att tillfredsställa mig själv och njuta. Men det ledde bara till mera och mera perverterade sexlekar. …

Ju mer perverterade sexlekarna var desto bättre var det, men man blev aldrig nöjd. Det ledde till en sexuell girighet där man aldrig blev tillfredsställd. Men ett sådant här leverne får alltid konsekvenser och Bibeln säger kort och gott att syndens lön är döden. Och så blev det också för mig. Efter närmare 30 år av detta liv så blev jag smittad med hiv 1996 och redan i augusti 1998 var jag döende i aids med mycket lågt immunförsvar.

Hasse Gardelach bekräftar här stora delar av Åke Greens predikan. Green förkunnar ju bland annat om hur den homosexuella livsstilen kan öppna upp för exempelvis pedofili och tidelag. Att ett sådant liv inte är hälsosamt är ganska självklart och Hasse Gardelach blev mycket riktigt dödligt sjuk, sjuk i aids. Men han dog inte. Och han lever idag ett liv utan homosexuella begär. Han berättar hur det gick till:

Så inför Gud och min själavårdare gjorde jag upp med all perverterad sex jag hade hållit på med under alla dessa år och jag blev fullständigt fri och hel som människa. Jag dog inte i aids och sedan 1998 har inte en enda hiv-partikel i mitt blod påvisats i mitt blod. Men att jag inte dog en för tidig död är inte det största. Det största är ändå att alla homosexuella och andra begär lämnade mig och jag fick fullständig frid inombords. Och jag kan ärligt säga att jag har sedan den dagen inte haft ett enda begär varken till droger eller någon form av perverterad sex.

Tänka sig! En människa som blir frisk från aids. En människa som lämnat ett homosexuellt liv bakom sig. Att vi inte har läst om det i tidningarna! Hasse Gardelach blev här helad till kropp och själ. Därmed inte sagt att man lite hur som helst kan bli botad från en homosexuell läggning eller aids. Det finns inga kända recept eller kurer och kanske är det så att det krävs just det som Hasse Gardelach fick uppleva: ett Guds mirakel. Men Guds helande underlättas om människor söker det. Och det, i sin tur, försvåras om vi hela tiden pratar om homosexualitet som om det vore en ”normalvariant” av människans sexualitet. För så är ju inte fallet.