Göran Persson vänder Israel ryggen

Statsminister Göran Persson menar sig vara israelvän. Därför var hans artikel idag på Brännpunkt i SvD en rejäl besvikelse. Som israelvän borde Göran Persson haft förmågan att se genom den dimridå av propaganda som omgett kriget i Libanon. Han borde också, likt sin partikamrat Blair, ha satt in kriget i det större sammanhang som det islamistiska hotet mot Israel och västvärlden utgör. Men han gör varken det ena eller det andra.

Efter att i ett kort stycke pliktskyldigast ha fördömt Irans presidents hot om att elimininera Israel samt Hizbollahs kidnappning samt raketbeskjutning övergår han till kritik av Israel. Denna liksom hans inbjudan till en givarkonferens blir artikelns fokus. Med adress till Israel säger han:

Motåtgärder som tas i självförsvar måste stå i proportion till hotet. Skillnad måste göras mellan militära och civila mål.

Och han fortsätter:

Israels offensiv mot Libanon har inneburit en helt oproportionerlig våldsutövning. Regler om att skydda civila har åsidosatts på ett utmanande sätt. Det strider mot folkrätten och riskerar orsaka en utbredd bitterhet som försvårar freden.

Visst finns det utrymme för kritik av Israels krigföring. Det har stundtals varit svårt att förstå ändamålsenligheten i att förstöra, vad det verkar, så mycket av Libanons infrastruktur. Men för att bedöma proportionaliteten i Israels reaktion krävs ingående kunskaper om Israels målsättningar, hotets omfattning och vilka alternativ Israel egentligen hade. Vad vore ett realistiskt alternativ till det sätt som Israel krigade på? Hizbollahs krigföring gjorde det omöjligt med kirurgiska anfall mot enbart militära mål. Hizbollah har vidare ägnat åratal åt att bygga tunnlar i södra Libanon och hade grävt ner sig ordentligt. Ser vi vidare till hur Hizbollah avfyrade ibland över 200 raketer om dagen in över norra Israel är det lätt att förstå att IDF såg sig nödsakade att använda stor eldkraft i sina försök att hindra ytterligare beskjutning. Anklagelser om ”oproportionalitet” måste därför kvalificeras.

Den andra anklagelsen är helt absurd. Israel är ju den stridande part som gjort skillnad på militära och civila mål. Här visar Göran Persson stor omdömeslöshet. När Israel anföll mål i byar och bostadsområden varnade man först befolkningen med flygblad trots att detta minskade möjligheten att slå ut Hizbollah. Detta samtidigt som Hizbollah utan hänsyn till de civila avfyrade sina raketer i tätbefolkade områden och riktade dem mot storstaden Haifa. Att det är flera civila libaneser som dött än civila israeler säger ingenting om Israels avsikter. Snarare avslöjar detta faktum att Israel kämpar mot en helt hänsynslös fiende som utnyttjar sina egna som levande sköldar. Återigen måste Persson ställa sig frågan hur Israel kunde ha agerat annorlunda.

Han har också mage att i denna stund kräva att Israel ska lämna ytterligare områden till palestinierna. Som om Västbanken har med kriget att göra. Han säger här indirekt att det är Israels agerande på Västbanken och i Gaza som utlöst den nuvarande konflikten. Hur en israelvän kan säga något sådant kan jag inte förstå. Det liknar lite Mel Gibsons ”alla krig i världen är judarnas fel”. Israels eventuella tillbakadragande från Västbanken måste hållas åtskild från kriget i Libanon. Det är två olika frågor. Vidare måste erfarenheterna av Israels ensidiga tillbakadragande från Gaza först diskuteras innan det är läge att lämna över ytterligare områden till den palestinska myndigheten. Det är ju inte rimligt att Israel lämnar över områden till en part som önskar Israels utplånande samt bombarderar landet med raketer.

Genom FN-resolutionen finns det idag skäl för optimism, menar Persson. Han fortsätter:

Nu förväntar vi oss att parterna i konflikten följer FN:s beslut. Vapnen ska läggas ner och en politisk process inledas. FN:s beslut om att Hizbollah ska avväpnas måste efterlevas.

Men vilka skäl finns det egentligen för optimism? Detta är inte den första FN-resolutionen som kräver att Hizbollah ska avväpnas. Och redan idag har vi kunnat höra att det inte kommer att bli tal om någon avväpning. Så skriver Jerusalem Post:

Hizbullah will not hand over its weapons to the Lebanese government but rather refrain from exhibiting them publicly, according to a new compromise that is reportedly brewing between Lebanese Prime Minister Fuad Seniora and Hizbullah leader Hassan Nasrallah.

Hur ska det kunna bli fred om Hizbollah får behålla sina vapen? Ett beväpnat Hizbollah kommer snart att anfalla Israel igen och några UNIFIL-trupper kommer inte att kunna hindra dem.

Fred i området kräver mer än förhandlingar och israeliska tillbakadraganden. Mycket mer. Det kommer inte att bli fred förrän 1) Israel är jämnat med marken eller 2) Israels fiender dödas eller vänder om. Den linje Göran Persson har valt tyder på att han i praktiken sällar sig till dem som verkar för det första alternativet.