Familjen är en enhet

Familjen är en enhet skriver Thomas Idergard i dagens SvD. I familjen måste man och hustru ta ett gemensamt ansvar för hem och barn och kan inte sätta sina egna intressen i första ledet. Eller med Thomas Idergards ord:

Vad feministerna helt vägrar att inse är att barn faktiskt kräver uppoffringar som går utöver de enskilda föräldrarnas vilja till individuellt självförverkligande. Minst en av de nyblivna föräldrarna måste till att börja med fokusera hundra procent på barnets överlevnad, medan den andre i normalfallet får ta ett större ansvar för hela familjens ekonomiska försörjning. Att dessa roller kan växla mellan man och kvinna är givetvis lika självklart – och tycks dessutom bli allt vanligare med nya generationer föräldrar. Men om en familj ska fungera måste föräldrarna upphöra att vara inriktade på sitt eget väl och ve så länge barnen inte klarar sig på egen hand och i stället sträva efter att enheten – familjen – ska ha en fungerande vardag.

Det handlar förstås om huruvida staten med föräldrapenningens hjälp ska tvinga ut mödrarna på arbetsmarknaden, trots att de flesta är nöjda med den nuvarande situationen. Allt i jämställdhetens namn förstås. Frågan diskuterades häromkvällen i SVT:s Debatt. S-kvinnornas Nalin Pekgul deltog och hon menade att ”staten inte ska finansiera ett system” som resulterar i ett ojämställt samhälle, alltså ett samhälle i vilket kvinnorna i högre grad än männen stannar hemma för att ta hand om barnen. Vän av ordning måste förstås undra varför staten inte ska göra det. Staten är ju demokratiskt styrd och en majoritet av Sveriges befolkning vill inte att överheten blandar sig i hur familjen organiseras. Kanske är det så att Nalin Pekgul sätter likhetstecken mellan staten och det socialdemokratiska partiet. Det är ju inte långt från sanningen. I (S)verige har vi vant oss vid att staten/partiet tänker åt oss och talar om för oss hur vi ska leva våra liv. Hälsosamma tecken på revolt börjar nu emellertid synas runt om i landet (i Varberg men även på andra orter). Det ger hopp om förändring.