Ett nätverk mot vissa krig

Är det rätt att döda en brottsling? Det frågar sig tre medlemmar i Nätverket mot krig på gårdagens Brännpunkt. Det handlar nu inte om Sverige ska återinföra dödsstraffet utan om det svenska engagemanget i Afghanistan. De svenska soldaterna har varit inblandade i regelrätta strider och människor har dödats. Artikelförfattarna upprörs av att försvarsmakten motiverar sin inblandning med att man ”slåss för demokratin”, ”hjälper afghanerna” och att man kämpar mot ”terrorister” och ”brottslingar”. Obervera att citattecknen är deras. De menar att försvarsmakten borde berätta verkligheten för svenska folket: Krig är farligt! Och genom sitt engagemang i ”ockupationsarmén” riskerar de svenska soldarerna att bli delaktiga i männskorättsbrott. Observera att dessa citattecken inte är artikelförfattarnas.

Min vän av ordning har förstås mycket att invända mot både innehåll och ton i artikeln. För det första kan det mycket väl vara ”helt i sin ordning” att döda en brottsling. Polisen får använda dödligt våld mot en person som själv är ett dödligt hot mot sin omgivning. Samma regel gäller militärer, ja det är faktiskt hela idén med ett militärt försvar. Måhända är det så att artikelförfattarna misstänker att ”terroristerna” och ”brottslingarna” varken är terrorister eller brottslingar. Det är ju den uppfattning man får av det flitiga bruket av citattecken. Kanske sympatiserar de med Reuters inställning att ”one man’s terrorist is another man’s freedom fighter”? Men med en sådan moralisk relativism finns det förstås inget utrymme för upprördhet över eventuella ”människorättsbrott”.

För dem med bara ett halvöppet öga borde det, för det andra, vara uppenbart att de svenska soldaterna är där för att hjälpa den demokratiskt valda men svaga afghanska regeringen med att upprätthålla lag och ordning. Av någon anledning, som jag gissar att en psykolog är bäst skickad att förklara, har plötsligt talibaner och al Qaida-anhängare blivit den svenska avgrundsvänsterns bästa vänner.

För det tredje är det svenska folket säkert väl upplyst om att situationen i Afghanistan är svår. Det är ingen hemlighet att strider pågår. Och att vara soldat är farligt. Det hör så att säga till sakens natur. Här ska sägas, som en liten avstickare, att Sverige vägrade att skicka fredsbevarande trupp till Libanon av just denna anledning. Det ansågs helt enkelt för farligt för våra svenska grabbar att agera buffer mellan Hizbollah och Israel. Men bakom FN-resolutionen stod vi. Mycket ord och lite verkstad.

Artikelförfattarna är alltså bekymrade över att svenska soldater skulle kunna bli skyldiga till krigsbrott. Här finns det förstås mycket annat som skulle kunna oroa en samvetsgrann medborgare. Som att en ung demokrati bryter samman. Och att talibanerna återtar makten. Och att afghanernas drömmar om frihet, säkerhet och välfärd ska gå upp i rök. Men vi väljer förstås våra perspektiv.

Detta ”Nätverk mot krig” är inte emot vilka krig som helst. Det visar sig att de inte bryr sig om de stora krigen där hundratusentals slaktas urskillningslöst. Som i Darfur. Inte heller oroar de sig över Irans ambitioner att skaffa kärnvapen, ett av de dödligaste hoten vår värld står inför. Nej, de är enbart emot USA:s och Israels krig. Så ”Nätverket mot vissa krig” vore ett bättre namn. Men klart, då skulle de ständigt få förklara sin selektivitet och det vore ju inte det lättaste.