En ny regering för en ny tid

Bildt mot Eliasson: 1-0. Leijonborg/Björklund mot Pagrotsky/Baylan: 2-0. Göran Hägglund mot Berit Andnor: walk over. Maud Olofsson mot Thomas Östros: knockout i första ronden.

Så summerar SvD:s PJ Anders Linder Fredrik Reinfeldts val av nya ministrar. Och det är bara att instämma. En frisk vind blåser över Sverige. Borta är den samling trötta, arroganta och maktfullkomliga ministrar som fått styra landet alldeles för länge. Riktigt gott skrattade jag åt valet av kulturminister, Timbrochefen Cecilia Stegö-Chilò. Det var frisk vågat, nästan fräckt. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Så här uttrycker sig exempelvis Sophia Artin, teaterchef på Galeasen:

Detta är inte mindre än en krigsförklaring mot all kulturverksamhet och mot demokratin. Nu dör humanismen, nu dör konsterna…

Även valet av jämställdhets- och integrationsminister, Nyamko Sabuni, har orsakat uppståndelse. ”Hon är islamofob” menar debattören och författaren Kurdi Baksi. Väl medveten om vad som krävs för att bli en ”fob” i dagens Sverige tycker jag att det verkar lovande. Och igår intervjuades hon i P1 Morgon där hon vägrade att kalla sig för feminist. ”Jag är liberal” menade hon. Uppfriskande, minst sagt. Samtidigt bör det hissas lite varningsflagg för henne. Det är kanske tur att hon blir minister när mycket av politiken redan är fastslagen. Hon är exempelvis mycket negativ till religiösa friskolor (hon kallar dem ”religionsbundna skolor”). Bloggen Syskonskap skriver mer om detta. Hon är också en av pådrivarna för en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Ett par av ministrarna har redan hamnat i lite blåsväder. Handelsminister Maria Borelius och nämnde Cecilia Stegö-Chilò har erkänt att de anlitat hemhjälp svart. Men det var på 90-talet och inte mycket hade behövts sägas mer om detta. Om det inte varit för deras, kanske framförallt Maria Borelius, ursäkter. Trots att hon idag menar att det var fel, ursäktar sig ändå Maria Borelius med att hon inte hade råd att betala de sociala avgifterna. Och ”det hade inte fungerat annars”. När ska dessa politiker lära sig? Om man har gjort fel är det bekännelse och bättring som gäller, inte ursäkter. Ursäkter är ju inte annat än ett försvar för tidigare agerande.

Som jag ser det är regeringens viktigaste uppgift nu att göra sitt för att bidragsmentalitet och tillhörande passivitet och vanmakt ska ersättas av inställningen att det är vi själva som styr över våra liv. Arbete ska löna sig. Och makten över tillvaron måste förskjutas från stat och myndigheter till individ och familj. Tänk om även Sverige kunde bli möjligheternas land!