En kyrka för de som inte tror

Vad händer när en präst slår sig ihop med en utredare från Jämo? Jo, det blir en debattartikel i DN om att Svenska kyrkan ska delas för att äntligen bli av med prästerna ”med extrem bibelsyn”. De konservativa har helt enkelt för stort inflytande. Och vad skulle kunna hända ”om de bibeltrogna kommer i majoritetsställning?” Några skulle kanske svara att det ju inte vore så konstigt eftersom Bibel och kyrka så att säga hör ihop. Och kanske skulle kyrkan börja förkunna Guds ord igen och bli till välsignelse för Sverige. Och bli kyrka igen. Men trenden är förstås den rakt motsatta. Det är de bibeltroende som marginaliseras. Detta ser alla med öppna sinnen.

För artikelförfattarna skulle en delning göra att massflykten från kyrkan upphörde eftersom den beror på ”att medlemmarna inte längre står ut med den pågående diskrimineringen av kvinnliga präster.” Vilket är då deras recept för en kyrka som lockar? De skriver:

Svenska kyrkan har ett stort symbolvärde i samhället. Det är till kyrkan medborgarna vänder sig i glädje eller sorg när det gäller dop, konfirmation, vigsel eller begravning. Det är bland annat vid sådana tillfällen som präster kan inge förhoppningar eller tröst och delge Bibelns tankar om alla människors lika värde.

Frågan är förstås varför folk ska behöva gå till kyrkan för att höra om ”människors lika värde”. De skulle ju lika gärna kunna gå på ett partimöte eller engagera sig i en av FN:s lokalföreningar. Inget ont om detta budskap men som evangelium betraktat är det lite magert. För att inte säga trist. Som publikmagnet tror jag att Jesus fungerar bättre, ärligt talat. Och skulle inte denna nya ”folkkyrka” bli lite speciell? Det skulle bli en kyrka utan evangelium, utan Jesus och kanske även utan Gud. Och i den mycket tunna bibeln skulle man ha några sidor med vackra ord att läsa upp för besökarna. Allt skulle vara så fint och trevligt, med ljus och dräkter. Men de som längtar efter himlen skulle behöva gå någon annanstans.