En gigant är död

En av 1900-talets giganter, påven Johannes Paulus II, är död. Några kommentarer från tidningarna:

Ett ärligt slutomdöme om den avlidne påven måste alltså bli kluvet. Man brukar skilja mellan kyrkan ad extra och kyrkan ad intra, mellan dess utåtriktade verksamhet och dess inre liv och organisation. Ad extra var Johannes Paulus II en av historiens största påvar, ad intra blev han inte den ledare som kyrkan hade behövt i denna tid av omvälvande förändringar. Men vad ingen lär kunna förneka är att vi under detta kvartssekel har sett en kyrkoledare totalt hängiven sitt kall sådant han uppfattade det, en kraftfull, högt begåvad man, en intagande personlighet med karismatisk kontaktförmåga och frapperande utstrålning av djup och innerlig fromhet.

Det intryck som allra sist står kvar är bilden av en man hårt drabbad av en svår och plågsam sjukdom som han aldrig försökte dölja, en Herrens lidande tjänare, buren av tro och hopp och en obändig vilja att till det yttersta tjäna och vittna om Kristus. (Gunnel Vallquist, SvD)

Ett omvälvande pontifikat summerar Barbro Hedvall i DN. Hon skriver:

Nej, det var inte Johannes Paulus som störtade sovjetväldet, men få gjorde så avgörande insatser som han. Och han gjorde dem i sin egenskap av polack och kyrkoledare.

En av de största i sin tid är rubriken på SvD:s ledare. Per Ericson skriver:

Den 13 maj 1981 avlossade attentatsmannen Mehmet Ali Agca två skott mot Johannes Paulus II ute på Petersplatsen. Påven sårades i handen och magen. Man fruktade för hans liv. Men han överlevde och från sjukbädden uppmanade Johannes Paulus II till förbön ”för denne broder som avlossade skotten, och som jag uppriktigt förlåtit”. Så kan liv och lära förenas.

Johannes Paulus II fick verka länge och uträtta mycket, men nu är hans arbete avslutat. Han går till historien som en av de mest betydelsefulla aktörerna på världens scen i den tid då han levde.
…
Johannes Paulus II påverkade tingens ordning under sin tid på jorden, men det vore fel att reducera honom till en världsförbättrare i mängden. Hans vision var aldrig politikerns, än mindre ekonomens. Den påvliga ringen bar ett valspråk som vände uppmärksamheten i annan riktning: Totus tuus, helt och hållet din.