En ateist avslöjar sig

Medan jag lyssnade på sommarprataren Lena Andersson idag, tänkte jag att det nog ändå är så att det krävs tro för att förstå Jesus. För hur kan annars en människa som kan sin Bibel ge en så totalt missvisande bild av honom? Men detta liknar för mycket ett KG Hammar-svar för att jag ska känna mig riktigt bekväm. För den kristna tron är ju rationell. Och kyrkans uppfattning om Jesus är grundad i Bibeln, inte i tro. Och Bibeln är tillgänglig och öppen för alla människor, kristna som ateister.

Så med god vilja och framförallt sanningspatos skulle alla, även ateisten Lena Andersson, kunna komma fram till att Jesus är mer än en högfärdig, argsint och kvinnoslukande sektledare med dåligt självförtroende. Och att Judas förräderi berodde på något annat än att Jesus fick alla brudarna. Ändå är dessa hennes slutsatser. Det kan bara bero på en sak: hon vill helt enkelt inte förstå. Och det är på viljans område som tron gör sitt verk. Den som tror vill förstå Jesus och söker efter enhetlighet i hans undervisning. Lena Andersson vill inte förstå och letar efter motsägelser. Några exempel:

• Hon gör en stor poäng av att Jesus egentligen är familjefientlig. Och inte bara det. Han är ”sladdrig i tanken”. Ena stunden säger han att vi ska hedra våra föräldrar. Ändå avvisar han vid ett annat tillfälle sin egen mor (och andra släktingar) och säger att hans verkliga mor är hon som gör hans himmelske fars vilja. Och han har ingen respekt för den som vill begrava sin egen far innan han följer Jesus. Allvarligare ändå är att han säger att han har kommit för att ställa ”en man mot hans far, en dotter mot sin mor”. Precis som vilken modern sektledare som helst. Men vänta nu! Tänk om det nu är så att Jesus är Gud i mänsklig gestalt och att vårt förhållande till honom därför är viktigare än något annat, till och med blodsband. Om detta är sant, vilket Jesus menar och kyrkan förkunnar, då måste vi förstå hans tuffa ord om konflikt i familjen som att handla om vem som är viktigast: Gud eller min familj. Uppstår en konflikt mellan dessa två får det inte finnas något tvivel om vilken relation som ska prioriteras. Och Jesus räknar kallt med att han kommer att orsaka konflikter. Så det handlar om prioritering, inte ett antingen eller. Vi ska hedra våra föräldrar och värna familjen men den får aldrig bli viktigare än Gud.
• I avsnittet om det vissna fikonträdet (Matt 21) menar Lena Andersson att Jesus ger ett gott prov på vilken vresig och småsint person han är. När trädet visar sig vara utan frukt, förbannar han det och det vissnar. Detta gör han, enligt Lena Andersson, i vredesmod. Han blir sur för att han inte får något att äta, helt enkelt. Trots att detta inträffade några tusen år innan trädkramarnas tid menar Lena Andersson ändå att lärjungarnas reaktion borde ha varit ”stackars träd.” Om de nu inte varit hjärntvättade förstås. Nu är deras uppgift att häpna över Jesus kraft. Det slår henne inte att Jesus antagligen var mer intresserad av sitt folks välfärd och att det ofruktbara trädet var en vanlig symbol för ett olydigt folk. Kanske ville Jesus visa vad som väntade dem som inte hörsammade Gud. Och kanske vill han också visa på trons och bönens makt. Det förefallet otroligt att en man som kunde uthärda 40 dagars fasta i öknen skulle ha tappat humöret för att han inte fick ett fikon till frukost.
• Lena Andersson har slutligen en helt egen teori om varför Judas förrådde Jesus. Jesus förhållande till den kvinna som hällde balsam över hans hår var nämligen av erotisk natur (vad annars?). Jesus ville ha henne och förspelet hade inletts tidigare med fotmassage. Därför tillrättavisade han lärjungarna när de förebrådde henne för att hon slösat bort dyrbart balsam. Det var detta som fick Judas att koka över. Nu fick det minsann vara nog! ”Nu räcker det med kryperi för den här ’frälsaren’ som alltid vet bäst. Nu vill jag inte se det där skenheliga leendet en gång till.” Vad ska man säga? Om detta nu var Judas motiv, varför ångrar han sig senare och säger att han förrått oskyldigt blod? Och hans skuldkänslor är ju så starka att han tar livet av sig. Det är knappt jag tror att Lena Andersson menar allvar här. Så dåligt är det.

Kommer Lena Anderssons sommarprat att väcka uppståndelse utanför den kristna pressen? Det är inte troligt. Att förlöjliga den kristna tron och dess bekännare är ju vardagsmat i svensk media. Kristendomsfientlig smörja har en tendens att passera alla kvalitetskontroller. Sådan är den tid vi lever i. Det är mörkt.