Den smala vägen

Erik Johansson är en svenskkyrklig präst med homosexuell läggning. Det som gör honom ovanlig är att han valt att inte leva ut sin homosexualitet. Och han har skrivit under Yngve Kalins protest mot kyrkoledningens beslut att välsigna homosexuella par. I lördagens SvD förklarade han varför:

Alla kristna homosexuella önskar inte en äktenskapsliknande ordning för samkönade par och många gör detta utifrån en Gudsrelation där man vill ta Bibeln på allvar och låta den prägla även sexuallivet. …

Min tro är att när vi tar Bibelns tal om synd och förlåtelse, Jesu försoningsverk på korset, och det nya livet i Jesus på allvar, det är då som livet verkligen får färg och blir värt att leva. Då är det heller inget omöjligt beslut att avstå från vad det vara må, inklusive sex, för att följa i Mästarens spår. Detta är naturligtvis ett beslut som kostar på, men detta är inte något som enbart handlar om människor med homosexuella känslor, utan alla kristna, oavsett sexualitet.

Därför borde diskussionen i stället handla om bibelsyn, eftersom den får följder på livets alla områden för alla människor.

Han är kritisk mot Åke Green eftersom han så ensidigt riktar in sig på den homosexuella synden. Och medan Green förminskar evangeliet glömmer Svenska kyrkans ledning helt och hållet lagen. Erik Johansson skriver:

Alla människor är i någon mån ”cancersvulster på samhällskroppen”, eftersom vi i vår mänskliga natur står oss själva närmast och därmed i första hand tänker på oss själva och vårt eget bästa.

I det sammanhanget blir Greens tal alltför lagiskt och självrättfärdigt. Kyrkomötet å sin sida ger uttryck för en hyperevangelisk hållning, dvs mötet släpper taget om lagen helt och hållet. Detta leder i värsta fall i Greens tänkande till att nåden blir oåtkomlig, medan den i kyrkomötets tänkande blir onödig. I bägge fallen riskerar vi gå miste om den största av Guds gåvor, nåden genom Jesus Kristus.

Artikeln glädjer mig. Här har vi en präst som visar vad det innebär att leva i Jesu efterföljelse. Hans offer är stort. Detta är den ”smala vägen” och, precis som Erik Johansson skriver, den enda väg som leder till ett liv i översvallande glädje. Den motsatta vägen leder, som Hasse Hasse Gardelach vittnade om, till sjukdom och död, kroppsligt men också andligt.