Den moderna människans mentala drog

Dennis Prager har nyligen inlett en artikelserie på Townhall i vilken han förklarar och argumenterar för de judekristna värdenas rationalitet. I den andra artikeln skriver han om betydelsen av att tro att gott och ont verkligen existerar samt om moralens ursprung:

If there is no transcendent source of morality (morality is the word I use for the standard of good and evil), ”good” and ”evil” are subjective opinions, not objective realities. In other words, if there is no God who says, ”Do not murder”, murder is not wrong. Many people may think it is wrong, but that is their opinion, not objective moral fact. There are no moral ”facts” if there is no God; there are only moral opinions. …
This is the reason for the moral relativism — ”What I think is right is right for me, what you think is right is right for you” — that pervades modern society. The secularization of society is the primary reason vast numbers of people believe, for example, that ”one man’s terrorist is another man’s freedom fighter” …
The secular world — especially its left — fears and rejects the language of good and evil because it smacks of religious values and violates their moral relativism. It is perhaps the major difference between America and Europe. As a New York Times article on European-American differences noted last year, ”Americans are widely regarded as more comfortable with notions of good and evil, right and wrong, than Europeans. . . . ” No wonder. America is a Judeo-Christian society; Europe (and the American Democratic Party) is largely secular.

Vårt förhållningssätt till moralen påverkar även vår syn på exempelvis abortfrågan:

Is abortion morally wrong? To the secular world, the answer is ”It’s between a woman and her physician.” There is no clearer expression of moral relativism: Every woman determines whether abortion is moral. On the other hand, to the individual with Judeo-Christian values, it is not between anyone and anyone else. It is between society and God. Even among religious people who differ in their reading of God’s will, it is still never merely ”between a woman and her physician.”

Det lite märkliga med den moraliska relativismen är ändå hur ofta det smyger sig in ett allmängiltigt ”bör” när den appliceras (det vill säga när den moraliska relativismen lämnar studerkammaren och möter verkligheten). Relativister upprörs lätt av moralister (som jag) eftersom vi ”tvingar på” andra våra värderingar. Som om det verkligen skulle vara fel att göra det! I varje samtal om rätt och fel, gott och ont, dröjer det inte länge förrän alla inblandade visar sig vara helhjärtade moraliska absolutister. Gott så. Ännu bättre vore förstås om vi helt och en gång för alla blev kvitt den moraliska relativismen. Men det är förstås att hoppas på för mycket. Uppfattningen om moralens relativitet är och förblir populär eftersom den helt enkelt gör livet mer bekvämt, den moderna människans mentala drog om man så vill. Får jag föreslå en massordination av röda piller?