Den goda tron
I veckan skrev SvD:s Per Ericson en liten artikel om dagens väldigt onyanserade bild av religioner. Den sekulariserade människan uppfattar, i sitt upplysta tillstånd, all slags religion som irrationell vad den än råkar innehålla. Religion som religion. Och numera härstammar också all ondska ur religiösa föreställningar och sammanslutningar. Ericson skriver:
Är det oförsynt att påminna om att många av den moderna tidens värsta massmördare har åberopat två gudlösa ideologier, nämligen kommunismen och nationalsocialismen? …
Det har blivit en vanlig uppfattning att normer är något som vi bör göra oss av med. Normer understödjer nämligen sociala strukturer. Och sådana ska vi tydligen inte ha. Men tänk om det finns vissa normer som är bra? Exempelvis den som säger att varje människa har ett värde som inte får kränkas. Eller de normer som går ut på att vi bör få tro, tycka och skriva nästan vad vi vill. Det går att hitta destruktiva normer. Men det naturliga motmedlet mot dåliga normer är inte normlöshet, utan goda normer. Därför blir det så fel när man bekämpar skolor som tar avstamp från en tro och en värdegrund.
Det är också historielöst. Vissa av dagens liberaler tycks tro att friheten och människovärdet uppfanns ungefär samtidigt som ångmaskinen. Så gick det inte till, kan jag avslöja. Granskar man vårt västerländska arv hittar man ganska snart medeltida munkar och andra politiskt inkorrekta element.
Dagen efter publicerades en kolumn av Marie Söderqvist på samma tema. Hon skriver:
Är det farligt att tro på Gud? Jag tror inte det. Jag tror faktiskt att det kan vara farligare att inte tro på någonting alls än att tro på Gud. Övertygelse i sig är inte något farligt. Det är vad man är övertygad om som kan göra en människas tro farlig. Det följer inte med självklarhet ur en tro att människor som inte tillhör samma religion är smutsiga eller inte värda att få leva. Alla religiösa uppfattningar leder inte till att man tycker att det är rätt att kränka andra människor. Tvärtom: idén om de mänskliga rättigheterna är sprungen ur kristendomens föreställning om att det är Gud som avgör liv eller död, inte människan.
Det är ingen slump att Europa och Amerika är och under lång tid varit frihetens kontinenter. Det är ju européer och amerikaner som kämpat för mänskliga rättigheter, kristna européer och amerikaner. Som William Wilberforce, en av drivkrafterna bakom slavhandelns avskaffande i det brittiska imperiet. Marie Söderqvist avslutar:
Religion skapar inte med nödvändighet våldsverkare. Det är inte farligt med skolor där man lär sig att tro på Gud. Det är nämligen inte farligt att tro på Gud. Det kan rent av vara rätt bra för ett samhälle att dess invånare har en religiös tro.
Tänk om alla i Sverige levde efter det dubbla kärleksbudet: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” (Luk 10:25) Det vore ett ganska bra samhälle, vågar jag påstå. Nästan himmelskt.
Kommentarer