Dawkins ovetenskap

Låt mig återvända till SVT:s temalördag om ”tro och vetenskap”. Jag har redan klagat över att SVT inte levde upp till public service-uppdragets krav på allsidighet. Felet var, bland annat, att låta Richard Dawkins, en av vår tids mest religionskritiska vetenskapsmän, leverera sin svepande kritik av all slags religiositet utan att ge utrymme för ett substantiellt bemötande. Men låt oss strunta i SVT nu och se närmare på vad Dawkins påstår om religionens förhållande till förnuft och vetande.

Dawkins besöker inledningsvis den franska pilgrimsorten Lourdes. Vi får se stora skaror människor som hoppas på inre eller yttre helande. Dawkins uttrycker viss förståelse för detta men tillägger att dessa människor vore bättre betjänta av sanningen än av falskt hopp. Han får senare besked från föreståndaren att det skett 66 befästa mirakler och 2000 oförklarade tillfrisknanden under de senaste 100 åren. Med runt 80 000 besökare per år blir sannolikheten för ett mirakulöst helande ganska låg. Dawkins påstår att de helanden som skett, statistiskt sett, inte bevisar något och tillägger att det som botats alltid är sådant som kunde ha blivit bättre ändå.

Dawkins har fel på åtminstone två punkter:

1. Vad är det egentligen som de 66 bekräftade helandena på 8 miljoner besökare inte bevisar? Att man inte kan åka till Lourdes och bli frisk från obotlig cancer? Tja, liknande saker verkar ju ha hänt. Eller att mirakler inte kan ske? Återigen, mirakler har som sagt inträffat. Kanske syftar Dawkins på att det inte är rationellt att åka till Lourdes med tanke på att det ”bara” skett 66 mirakler på 100 år. Men det beror ju på vilka som är alternativen. För en människa med en obotlig sjukdom är det rationellt att satsa på en lågoddsare. Och vad har man att förlora?

2. Det är klart att de som har blivit mirakulöst helade ”kunde ha blivit bättre ändå”. Allt är möjligt. Men om en viss sjukdom har blivit klassad som obotlig finns det faktiskt inga kända recept att ta till. Vi kan därmed inte veta hur personen ifråga ”kunde ha blivit bättre” på något annat sätt än genom ett mirakel. Endast de som på förhand utesluter övernaturliga ingripanden kan säga att alla tillfrisknanden har en naturlig förklaring. Notera vidare att detta inte är ett vetenskapligt påstående utan snarare ett filosofiskt. Som så ofta lämnar här Dawkins vetenskapens område i förhoppning om att hans vetenskapliga kompetens ska spilla över till andra områden. Men det är bara oseriöst.

Något Richard Dawkins återkommer till är att den religiösa tron kräver att vi åsidosätter vår kritiska förmåga. Som exempel tar han katolikers tro på jungfru Marias himmelsfärd. Denna tro har inte uppstått efter ett noggrant studium av vetenskapliga fakta utan bygger på enstaka personers privata uppenbarelser, menar Dawkins. Och så är det med den religiösa tron. Den upphöjer dikt till vetande. Skulle vi använda vårt förnuft och vår kritiska förmåga skulle religionerna upphöra.

Nu är jag inte särskilt beläst på Marias himmelsfärd och är inte i stånd att försvara den doktrinen. Men liknande kritik hade Dawkins kunnat rikta mot tron på Jesu uppståndelse. Vad, vetenskaplig sett, vore då det rätta sättet att gå tillväga för att ta reda på om Jesus faktiskt uppstått. Ja, till och börja med måste jag vara öppen för att en uppståndelse kan ske. Jag menar inte att man måste tro på uppståndelsen som möjlighet utan bara att man måste öppen för att följa bevisen vart de än leder.

För det andra borde man kanske undersöka om det finns några moderna, vetenskapligt belagda, uppståndelser. Om så är fallet blir ju Jesu uppståndelse troligare. Men om det saknas vetenskapligt befästa uppståndelser säger det bara att vetenskapen ännu inte har några belägg för att uppståndelser kan ske.

För det tredje får man gå till de historiska källor som beskriver uppståndelsen. Finns där vittnesbörd som trovärdigt beskriver att Jesus kommit till liv efter att han dött på korset? Om så är fallet, finns det några alternativa förklaringar som bättre förklarar det som skett? Om dessa saknas menar jag att man med fog kan säga att bevisen pekar på att Jesus faktiskt uppstod. Min kritiska förmåga lägger då inga hinder i vägen för uppståndelsen. Samma resonemang kan föras om hans himmelsfärd.

Problemet med Dawkins är att han egentligen aldrig är intresserad av att höra om skälen till tron på exempelvis Jesu uppståndelse och himmelsfärd. För han ”vet” att sådant är omöjligt. Han är inte beredd att följa bevisen vart de än leder på grund av att hans världsbild ”förbjuder” allt som inte har en materiell förklaring. Men så resonerar ingen sann empiriker och därför inte heller någon sann vetenskapsman.

Jag skulle kunna säga mycket annat om Dawkins och hans tv-program ”Roten till allt ont?” I stort sett varje påstående Dawkins gör om religiösa ting och annat som reser sig upp hans heliga evolutionslära (exempelvis intelligent design) går att vederlägga någorlunda enkelt. Dawkins är helt enkelt väldigt okunnig om trosfrågor och kan inte tänka klart när grunden för hans världsbild hotas. Denna okunskap parad med stor arrogans gör honom till inget mindre än en riktig skitstövel.