Avkristning beror på för lite apologetik

Sebastian Ibstedt, en kristen molekylärbiolog, skriver i dagens Världen idag (ej online) om varför kyrkan förlorat så många gudstjänstbesökare. Handlar det månne om att kyrkan borde anpassa sig mer till tidsandan? Eller att kyrkan är alltför negativ till människors sexualitet? Eller att kyrkan talar för mycket om himmel och helvete? Nej, det verkar inte så. Enligt en brittisk undersökning beror åtminstone avkristningen i Storbritannien på helt andra saker. Och det finns goda skäl att anta att situationen är densamma i Sverige. Både Storbritannien och Sverige är ju länder på sekulariseringens framkant där kyrkorna kämpar med ett ständigt minskande antal gudstjänstbesökare.

I undersökningen har man intervjuat 14 000 aktiva och tidigare aktiva gudstjänstbesökare om anledningen till att kyrkobesöken bara minskar. Trots att frågorna ställdes öppet var svaren förvånansvärt homogena. Hela 73 procent menade att en av orsakerna var att kyrkan inte försvarade den kristna tron. I undersökningen kan vi läsa:

People want churches to emphasise the many reasons why believing in God and Christianity makes sense and to challenge a doubting society.

People will be attracted to the Christian faith if they understand that it makes sense to believe. Today’s generation wants to know the reasons for belief, hear the evidence and examine the facts.

Respondents pointed out that whilst churches in other countries give priority to this particular type of ministry, called ’apologetics’, many churches in Britain and Ireland ignore it almost altogether. This has resulted in a growing number of people, being left with the false impression that there are ”no strong reasons for Christian belief.” Ultimately they abandon church going and are mystified that Christianity continue to grow elsewhere in the world.

Den brittiska undersökningen säger mer men ovanstående utgör redan en utmaning för svensk kristenhet. Intresset för den kristna trons sanningsanspråk är mycket lågt, både bland kyrkornas företrädare och enskilda medlemmar. Och inriktningen verkar vara att satsa mer på upplevelsebaserad tro och, ja, poesi istället för att hjälpa oss att ”svara var och en som kräver besked om vårt hopp” (1 Pet 3:15) och rusta oss så att vi likt Paulus kan ”bryta ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud” (1 Kor 10:4).