Även svensken är konservativ

Elise Claeson, kolumnist i SvD, skrev förra veckan träffande om hur familjen och hemmet, trots allt, blir allt viktigare för svensken:

Vi har blivit ett folk av hemmamysare, hemmafixare och – kärnfamiljsromantiker. ”Kärnfamiljen biter tillbaka – åtta av tio drömmer om mamma, pappa, barn” meddelade nya tidningen Fokus (4/2005). I resten av världen kallas sånt family values, ett ord som i Sverige förknippas med kristen ultrahöger. Såna är vi inte i vårt fina land. Väl? Vi ska vara praktiska och moderna, inte traditionella. Väl? …

Marknaden har snabbt snappat (och förstärkt) hemmatrenden. Men den politiska eliten tvekar. Hem och familj luktar osvensk konservatism. Det är för lite genus- och multikulturstruktur och för mycket heterokristna värden, klagar socialister. Det är för lite individ och för mycket ofrivilliga kollektiv och traditioner, klagar liberaler. Höger och vänster förenas i våndan över att värderelativismen, feminismen och det unika svenska samhällskontraktet mellan individ och stat håller på att försvagas.

Världen högsta särbeskattning och en lömsk fastighets- och förmögenhetssskatt skulle göra svensken till en bidragsberoende singelförälder och hyresgäst. I stället blev svensken en småborgerlig reaktionär, som tror på äktenskapet, lever i kärnfamilj och äger sitt hem.

Läs mer här.