Att ladda ner eller inte ladda ner

Sverige har fått ett ”darknet”, en teknik som gör det möjligt att surfa och ladda ner anonymt. Bakom tjänsten står Piratpartiet som går till val med budskapet om vår rätt ”att dela med sig av kultur och kunskap”. Detta låter ju lite harmlöst men det som gör det kontroversiellt är att det handlar om en rätt att dela med sig av andras kultur och andras kunskap. Att ”dela med sig” av andras egendom brukar normalt kallas stöld (eller skatt om det är staten som gör det). Vad kan då rättfärdiga detta? Som jag förstår det finns egentligen bara ett skäl till att detta plötsligt skulle vara ok, nämligen att den nya tekniken gjort det så lekande enkelt. Men inte är detta ett gott skäl? Handlingens innebörd är ju fortfarande densamma: jag tar något som inte tillhör mig.

Att något så uppenbart fel ändå upplevs helt rätt av så många är för mig ett tecken på den moraliska kris som drabbat Sverige. Jag har ägnat timmar åt att diskutera frågan med annars intelligenta människor utan att, vad det verkar, få gehör för detta mycket enkla budskap. Visst förstår jag frestelsen att ladda hem musik och film utan att betala för den, jag har själv fallit för den (innan det blev olagligt). Det jag inte förstår är hur vettigt folk kan försvara företeelsen.

Vad är det då som anförs som argument för den fria kopieringen av upphovsrättsskyddat material? Det främsta är kanske att denna slags ”stöld” inte drabbar någon fattig, ja den drabbar ingen överhuvudtaget. För det första ägs musiken av Stora Kapitalistiska Monopolister som gör sig förmögenheter på andras musik. Därför blir nedladdning egentligen en god sak: man tar från de rika och ger till de fattiga. Precis som Robin Hood. Skillnaden är väl bara att de rika i detta sammanhang gjort sig en förmögenhet på ett helt legitimt sätt. Och de fattiga är ju ingen mindre än en själv. Nedladdaren stjäl, till skillnad från Robin Hood, bara för att gynna sig själv. Och visst drabbas folk, även helt vanliga människor. Fråga vilken artist eller programvarutillverkare som helst om de upplevt minskade intäkter efter bredbandsrevolutionen i Sverige. Svaret är att det har de och de är inte glada. Logiken är även i detta fall väldigt enkel: det som kostar kan inte konkurrera med det som är gratis.

Ett annat argument är att tekniken inte går att stoppa. Det är detta Piratpartiet vill exemplifiera med sitt ”darknet”. Så det är bara att gilla läget och sluta med alla utsiktslösa försök att stoppa den nu illegala nedladdningen. Om detta inte sker finns risken att vi får ett kontrollsamhälle där den enskildes integritet blir kränkt. Det jag inte förstår här är varför mänskliga interaktioner över internet skulle betraktas annorlunda än dem som sker IRL (In Real Life). Vi har lagar som reglerar vad vi får och inte får göra. Och vi har polis som ser till att vi följer dessa lagar. Dessa är livsnödvändiga institutioner för vårt samhälle vars frånvaro leder till anarki och sönderfall. Så är det i samhället och så borde det även vara på nätet. Jag kan inte se några skäl till att internet skulle få vara någon slags anarkistisk zon där allt är tillåtet. Där människor rör sig och interagerar med varandra måste också lagen och dess väktare vara.

Förekomsten av darknets gör det förstås väldigt svårt, om inte omöjligt, att fånga nedladdaren själv. Han sitter säkert bakom sin krypterade internetkoppling. Darknets skulle förstås kunna förbjudas. Men mer effektivt vore antagligen att ge sig efter de som tillhandahåller de marknadsplatser där illegalt material finns tillgängligt. Polisens tillslag mot Pirate Bay är ett exempel på denna taktik. Utan kända servrar som fungerar som noder i ett nätverk (som Gnutella) eller kända webbplatser med länkar till BitTorrent-filer kommer folk inte hitta några filer att ladda ner.

Huruvida den illegala nedladdningen går att stoppa med tekniska och juridiska medel återstår att se. Mitt hopp står emellertid främst till att allt fler ska inse det omoraliska i att kopiera musik, film och programvara som man inte betalt för. Det blir inte rätt bara för att det är enkelt.