Vänsterpartiets kommunistiska arv

Mats Wiklund på SvD skriver om Ohlys och vänsterpartiets ovilja att göra upp med sitt förflutna:

Vänsterledarens ursäkter och förklaringar i Uppdrag Granskning ger bilden av en människa utan egentlig sjukdomsinsikt. Lugnet, leendet, det försonliga röstläget och den till synes öppna attityden framstår som overkliga. Försäkringarna om att vara en annan likaså. Många undrar nog vem den nye Lars Ohly är och vad som föranlett förvandlingsnumret. Problemet med Ohly är att han bedårats av ett system vars själva grundtanke strider mot humanitet och demokratiska ideal. Inte ens nu verkar han förstå och ta avstånd från följderna av kommunismens förbrytelser. Han har levt för nära systemet för länge. Den mänskliga deformeringen är oundviklig.

Och vidare:

Varför har kommunismen aldrig uppfattats som ett samhällsproblem i Sverige? Vår historia utan krig och frånvaro av diktatorer kan vara en förklaring. Socialdemokratins och fackföreningsrörelsens vakthållning vänsterut är en annan. Men den personliga faktorn går inte att bortse från. Hur många väljare har inte charmats av C H Hermanssons intellektuella och lågmälda framtoning? Eller av Lars Werners folklighet? Eller av Gudrun Schymans rappa intelligens? De kan inte – lyder slutsatsen – vara ett hot. De är som vi.

När Pernilla Zethraeus, vänsterns partisekreterare, häromkvällen fick frågan om varför de inte gjort upp med sin historia svarade hon att det hade de visst gjort, mer än något annat parti. De hade ”sett över alla internationella kontakter” i början av 90-talet. Snacka om uppgörelse! Som Janne Josefsson sade: Det fanns väl inga kvar att ha kontakter med! Det som saknas, och det som borde efterlysas av socialdemokraterna, är en uppgörelse med den kommunistiska ideologin. Ohly ser det klasslösa samhället som ett ideal värt att kämpa för. Vänsterpartiet tar kraftfullt avstånd från kapitalismen och förespråkar mer gemensamt ägande. Och Ung vänster säger rakt ut att målet ska uppnås genom revolution.

Det är dessa tankar, grundtankar för vänstern, som är så förödande i praktiken. Kommunismens fatala och kostsamma misslyckanden beror inte enbart på att ”fel” personer (det vill säga alla dem som ingen gillar idag) tagit sig till makten inom de kommunistiska partierna. Det är ideologin det är fel på. Och här kan vi inte räkna med någon större omsvängning för utan den funnes det inget vänsterparti. Vänsterpartiet kommer att fortsätta att spela sin roll i en av vår tids största förförelser.