CIA-rapporten och Iraks vapen

Rapport dynamit för Kerry. Det är SvD:s ord och det handlar om den CIA-rapport om Iraks massförstörelsevapen som framlades häromdagen. Lars-Georg Bergkvist skriver att rapporten är ”besvärande för president George W Bush” samt att den ger Kerry ”pinfärska argument” i den debatt som hålls i natt svensk tid. Med denna rapport är vidare ”sista ordet sagt i sakfrågan.” Så är det nog, åtminstone för den närmaste framtiden (men se här för nyheter som pekar på att sakfrågan alls inte är avgjord).

Hur besvärande är då denna rapport för Bush? Det är knappast några nyheter att den amerikanska administrationens huvudargument för Irakkriget har fallit i bitar. Några massförstörelsevapen har inte påträffats trots ihärdiga ansträngningar och förhör med Saddam själv och hans närmaste män. Bush har därför, klokt nog, retirerat från sin tidigare position och hävdar nu att kriget ändå kan rättfärdigas genom att Saddam utgjorde ett reellt om inte omedelbart hot genom sin ambition att skaffa både kemiska, biologiska och till och med kärnvapen. Denna linje får stöd av rapporten. Den säger (citat hämtat från Power Line):

Saddam asked in 1999 how long it would take to build a production line for CW [chemical weapons] agents, according to the former Minister of Military Industrialization. Huwaysh investigated and responded that experts could readily prepare a production line for mustard, which could be produced within six months. VX and Sarin production was more complicated and would take longer. Huwaysh relayed this answer to Saddam, who never requested follow-up information. An Iraqi CW expert separately estimated Iraq would require only a few days to start producing mustard””if it was prepared to sacrifice the production equipment.

Om rapporten ska sägas vara besvärande för någon måste det vara FN. Den blottlägger den skandalösa korruption som omgärdade det så kallade olja-för-mat-programmet. Inte enbart FN:s egna tjänstemän var iblandade utan även flera av de länder som under hela sanktionstiden motsatt sig hårdare tag mot Irak. Jag pratar om Ryssland, Kina, Syrien och Frankrike. Claudia Rosett på National Review skriver:

As Duelfer documents [i rapporten], Oil-for-Food allowed Saddam to replenish his empty coffers, firm up his networks for hiding money and buying arms, corrupt the U.N.’s own debates over Iraq, greatly erode sanctions and deliberately prep the ground for further rearming, including the acquisition of nuclear weapons. As set up and run by the U.N., Oil-for-Food devolved into a depraved and increasingly dangerous mockery of what was advertised by the U.N. as a relief program for sick and starving Iraqis.
…
Saddam followed a deliberate strategy of using bribes in such forms as contracts for cheap oil via the U.N. program, or outright gifts of vouchers for oil pumped under U.N. supervision, to gain political influence abroad. He grossly violated U.N. rules, with illicit trade agreements, oil smuggling, and arms deals (conventional, but still deadly) ”” and the U.N. did not stop him. By 2001, Saddam was able to thwart many of the constraints sanctions were meant to impose on his regime. His strategy, notes the Duelfer report, succeeded ”to the point where sitting members of the Security Council were actively violating resolutions passed by the Security Council.”

Rapporten belyser en del av FN vi inte hör så mycket om i svensk media. Med denna information är det lätt att förstå den amerikanska administrationens frustration över FN:s passivitet och ovilja att leva upp till tidigare tagna resolutioner om Irak. Och den ger också en annan innebörd åt Kerrys uttryck ”coalition of the bribed” med vilket Kerry alltså åsyftar alla de som deltar i Irak på USA:s sida.

Ger då rapporten Kerry ”pinfärska argument” att använda mot Bush i natt? På ett sätt gör den det. Den slår ju fast ännu en gång att Bush har haft fel på en viktig punkt och detta kan förstås få en viss psykologisk effekt hos dem som tittar på debatten. De som emellertid inte låtar känslorna ta över kommer att se att rapporten faktiskt smular sönder Kerrys egen linje. Han menar ju att Irakkriget var ”the wrong war in the wrong place at the wrong time.”

Fel krig och plats? Rapporten visar klart att Saddam hade ambitioner att skaffa massförstörelsevapen och att han hade behållit den kompetens som behövdes. Han väntade bara på att få lite mer spelrum, något han dittills lyckats väl med att skaffa. Det var läge för Saddam att säga adjö. Och vilket land förutom USA hade moralisk och militär styrka nog för att anfalla och vinna mot Irak? Fel tid? USA kunde kanske ha väntat och inväntat en tveksam världsopinion. Hotet var ju inte akut. Men även här visar rapporten att det var Saddam som hade tiden på sin sida. Han kunde snabbt, inom loppet av några månader, skaffa sig kemiska vapen. Och det är först nu vi vet att Saddam faktiskt inte utgjorde det omedelbara hot som fler än USA trodde att han gjorde. Rapporten visar här hur Saddam vilseledde även sin egen militär i syfte att ge intrycket av att han hade tillgång till massförstörelsevapen. Och som Mickey Kaus på Slate skriver:

If a man says he has a gun, acts like he has a gun, and convinces everyone around him he has a gun, and starts waving it around and behaving recklessly, the police are justified in shooting him (even if it turns out later he just had a black bar of soap). Similarly, according to the Duelfer report, Saddam seems to have intentionally convinced other countries, and his own generals, that he had WMDs. He also convinced much of the U.S. government. If we reacted accordingly and he turns out not to have had WMDs, whose fault is that?

Kerry menar också att han skulle ha haft lättare än Bush att bilda en stark allians för en militär aktion mot Irak. Efter uppgifterna om den omfattande korruptionen inom FN kan man fråga sig om inte hans taktik hade fått bli att bjuda över Saddam.