KG Hammars reduktionistiska teologi

KG, ärkebiskopen ni vet, har precis kommit ut med en ny bok. Den har titeln ”Jag har inte sanningen, jag söker den”. Hade den hetat ”Jag har inte hela sanningen…” eller ”Jag har inte Sanningen…” hade jag kunnat förstå titeln. Inte så att jag nu blir förbryllad över hans ansats. Känner man KG:s historia är det uppenbart vad han är ute efter. Det som är svårbegripligt är hur han lyckas hålla fast vid sin uppfattning att den kristna tron inte har något med rationalitet att göra när så mycket klokt blev sagt på detta tema under debatten om det så kallade Jesusmanifestet. KG fortsätter så att dela in människan i två oberoende delar, huvudet och hjärtat, och menar att religionen endast talar till det senare och att vetenskapen, och endast den, har något att säga våra förnuft.

Påstår då KG ingenting? Gör han överhuvudtaget några försanthållanden? Visst gör han det. Han påstår, exempelvis, att Bibeln endast ska tolkas poetiskt. Alternativa och, ska vi säga, mer vardagliga tolkningar av Bibelns texter är felaktiga eller missar åtminstone poängen. Och den har KG mycket klart för sig. Att Jesus föddes av en jungfru, som texterna säger, ska vi inte tolka bokstavligt utan innebörden är ingen annan än att Jesus var lite speciell. Jungfrufödseln är bara ett gammalmodigt sätt att uttrycka detta mycket sensationella faktum.

I en intervju i P1:s Människor och tro redogör KG för vad han ser som sin stora uppgift som ärkebiskop. En som inte hört honom förut hade kanske trott att han skulle säga något om att leda människor till Gud eller att inspirera människor till heliga liv. Men det sade han alltså inte. Nej, det KG ser som sin uppgift är att föra ut det ”poetiska” sättet att nalkas trosfrågorna. Han säger: ”Tron handlar inte om att ta ställning till vad jag krasst kallar för ett bilprovningsprotokoll, att säga ja och nej till påståenden om hur verkligheten ser ut. Utan tron är ett förhållningssätt och vi kan nalkas trons värld på flera olika sätt.” Här ser vi hur han envist fortsätter med att måla upp en bild av en icke-existerande konflikt. Ytterst få, om någon, menar att tron enbart handlar om att intellektuellt instämma i trosbekännelsens ord (det som KG kallar bilprovningsprotokoll ovan). Tvärtom domineras förkunnelsen i våra kyrkor av att den egna relationen till och umgänget med Gud är det centrala. Så det finns verkligen ingen anledning för KG att bekämpa tendensen att reducera tron till försanthållanden. En sådan tendens existerar helt enkelt inte.

KG vet förstås hur det ligger till. Han målar medvetet upp en falsk bild av sina motståndare för att enklare kunna saluföra sitt eget budskap, ett budskap som går ut på att reducera tron till erfarenhet och känsla (det vill säga något subjektivt). Mystik kallar han det. Flum vore ett bättre namn. KG:s variant av mystiken saknar nämligen helt förankring i verkligheten utanför den enskilda människan. Den äkta mystikern vet att det finns vissa objektiva faktum som hör till vår gemensamma verklighet. Dessa har summerats i ett antal trosbekännelser. De försöker inte fånga allt vad Gud är. Däremot säger de något om vem och hurdan Gud är. Utan dessa ord vore vi vilsna i oss själva, utan möjlighet att få förvissning om vem Gud är och vilken vägen är till himmelen. KG:s reduktionistiska teologi slår mot just detta och effekten kan bli ödesdiger om ärkebiskopen vinner terräng.