HomO mot Tännsjö om äktenskapet

HomO Hans Ytterberg och Torbjörn Tännsjö har i en serie artiklar duellerat med varandra på DN Debatt. Det har förstås handlat om Tännsjös provocerande artikel som jag kommenterade förra veckan. Ytterberg menar, förstås, att Tännsjös artikel är ”märklig” och ”anmärkningsvärd”. Ytterbergs kritik kan sammanfattas i två punkter:

1. Homosexuella och heterosexuella befinner sig i en ”jämförbar situation”. Av denna anledning är nuvarande äktenskapslagstiftning diskriminerande mot homosexuella. Detta kan emellertid inte sägas om personer vars sexuella preferenser är riktade mot djur, barn eller syskon. Dessa människor är nämligen i grunden hetero eller homo. Eller med Ytterbergs ord:

Nyckelbegreppet här är alltså ”jämförbar situation”. Frågan om ett homosexuellt par skall kunna gifta sig ska naturligtvis prövas genom en jämförelse med heterosexuella pars möjlighet att göra det, inte med andra personkonstellationers (homo- eller heterosexuella) avsaknad av den möjligheten.

2. Nu är det den homosexuella gruppen och dess rättigheter som frågan handlar om. Övriga grupper får argumentera för sin sak. Ytterberg igen:

Frågan om ytterligare andra konstellationer ska kunna ingå äktenskap med varandra får bedömas på sina egna meriter. De skall då jämföras med heterosexuella par och har inget att göra med bedömningen av samkönade pars krav på att kunna ingå äktenskap.

Är dessa goda argument? För det första verkar Ytterberg ha ändrat uppfattning om huruvida den nuvarande äktenskapslagstiftningen är diskriminerande. I en skrivelse till regeringen från november 2003 medger Ytterberg att lagstiftaren är fri att definiera äktenskapet som den finner lämpligt. Men nu menar han alltså att den nuvarande lagstiftningen är olämplig.

För det andra kan äktenskapets nuvarande utformning svårligen vara diskriminerande i juridisk mening eftersom den följer både FN:s deklaration om den mänskliga rättigheterna samt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Och vilket högre mått av rättvisa menar egentligen Ytterberg att det skulle finnas? FN:s deklaration säger att ”Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning på grund av sin ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj.” Och den europeiska konventionen säger: ”Giftasvuxna män och kvinnor har rätt att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de nationella lagar som reglerar utövandet av denna rättighet.” Båda dessa definierar alltså äktenskapet som en heterosexuell institution.

Men låt oss glömma internationella konventioner och vad Ytterberg sagt tidigare. Man får ändra sig och jag är den förste att medge att internationella konventioner kan vara bristfälliga. Låt oss istället se på hans argument att hetero- och homosexuella par befinner sig i en jämförbar situation. Ytterberg skriver: ”Likheten mellan homo- och heterosexuell samlevnad framstår i dag som ännu tydligare än för 20 år sedan och den rättsliga regleringen är numera också nästan identisk.” Att det finns likheter mellan samlevnadsformerna är självklart. Det är olikheterna som är av intresse här. Vad gäller den rättsliga regleringen av de som lever i ett registrerat partnerskapsförhållande skiljer den sig på ett intressant sätt från den som gäller för gifta. När en gift kvinna blir med barn antas hennes make vara fadern. Detta gäller, naturligt nog, inte för homosexuella partners. Här illustreras en grundläggande skillnad mellan dessa samlevnadsformer. Den heterosexuella gemenskapen är unik genom dess reproduktiva möjlighet. Och eftersom reproduktionen fortfarande måste sägas vara av vikt för mänsklighetens överlevnad, menar jag att denna förmåga är ett tillräckligt skäl för att särbehandla det heterosexuella parförhållandet. Att ett homosexuellt par aldrig kan bli föräldrar gör att deras situation på ett mycket grundläggande plan inte kan jämföras med relationen mellan en man och en kvinna.

Slutligen måste jag bara säga några ord om Ytterbergs andra kritikpunkt. Att det är de homosexuellas rättigheter som står på dagordningen för tillfället kan inte ha undgått någon. Det många med mig menar är att om man nu vill frikoppla äktenskapet från föräldraskapet och göra det till enbart ett kärleksförbund, vad finns det då för principiella hinder att vägra andra ”folkgrupper” att bli inkluderade i äktenskapslagstiftningen? Allt Ytterberg säger är att han inte för deras talan och att detta inte har med de homosexuellas rättigheter att göra. Varje grupps önskemål får behandlas för sig. Med andra ord: Låt oss ta ett steg i taget. Idag handlar det om de homosexuella, imorgon kanske om de polyamorösa. Ytterberg rycker på axlarna och bryr sig uppenbarligen inte om den urholkning av äktenskapet som denna utveckling för med sig.