40 000 röster för äktenskapet

Förra veckan kunde vi i SvD läsa om hur arbetet med en ny äktenskapsbalk, som alltså kommer att tillåta även homosexuella att gifta sig, möter stort motstånd. Riksdagens lagutskott har tagit emot närmare 40 000 namnunderskrifter på olika protestlistor. Reaktionen från de rättroende lät inte vänta på sig. I fredags publicerades i SvD en debattartikel med rubriken 40 000 röster för diskriminering. Bland undertecknarna finner vi företrädare för de politiska ungdomsförbunden (förutom kdu) samt partiledningarna för miljö- och vänsterpartierna och företrädare för RFSL. De kommenterar den massiva proteststormen mot samkönade äktenskap så här:

Det är 40000 röster för fortsatt diskriminering av homo- och bisexuella, och som förhindrar en stor del av befolkningen att leva på samma villkor som alla andra. De protestlistor som inkommit ser vi som intoleranta gruppers sista krampryckning för att kunna särbehandla en hel grupp i samhället.

Det är svårt att se hur den nuvarande särlagstiftningen stämmer överens med demokratins spelregler och alla människors lika värde.

Men måste verkligen de som menar att äktenskapet inte är för alla vara ”intoleranta”? I sådana fall borde denna anklagelse även träffa alla dem (och det är ganska många, inklusive de ovanstående) som på minsta sätt vill begränsa vem som gifter sig med vem. Ta exemplet med dem som vill gifta sig med sin syster eller bror. Eller de män som inte nöjer sig med en hustru utan önskar gifta sig med ytterligare en kvinna. Är man intolerant om man menar att dessa inte ska få gifta sig? Självklart inte. För det frågan handlar om är hur man definierar äktenskapet, inte om människors värde. Stefan Gustavsson från Svenska Evangeliska Alliansen intervjuades häromdagen om just denna fråga. Han säger:

Människovärdet är ett positivt värdeladdat begrepp och ett grundvärde i vår kultur, men det är inte relevant för frågan om giftermål. Att alla människor har samma värde innebär inte att alla människor har rätt att gifta sig.
_

Det finns ju många människor, oavsett sexuell preferens, som inte kan gifta sig: Redan gifta, syskon, tre personer, minderåriga. När de nekas giftermål är det inte med argumentet att de saknar människovärde, utan att den relation de vill få officiellt sanktionerad inte motsvarar äktenskapets definition.
_

Samma sak gäller två människor av samma kön. Det är inte deras människovärde som ifrågasätts, utan enbart att deras relation skulle motsvara ett äktenskap. Om vi därför ska diskutera frågan om enkönade äktenskap är det äktenskapets definition vi måste diskutera, inte människovärdet.

Finns det då något särskilt skäl till att särbehandla relationen mellan en man och en kvinna (för det är alltså denna relation som särbehandlas, inte den homosexuella)? Det hela är egentligen inte så svårt att förstå och att ingen av de ovanstående undertecknarna ser detta kan inte bero på annat än att ideologiska skygglappar begränsar deras synfält rejält. För det är ju så att vi alla har en mamma och en pappa. Och mamma och pappa tog hand om oss när vi var små. Även mamma och pappa har varsin mamma och pappa. Och så har det varit så länge vi kan minnas. Förbundet mellan en man och en kvinna har därför haft en mycket speciell roll i mänsklighetens historia. Det har fört människosläktet vidare. Låt oss för all del inte glömma detta mycket fundamentala faktum i diskussionen om den nya lagstiftningen.